Irländarna får inga bindande undantag från Lissabonfördraget

Det blir inga juridiskt bindande undantag från Lissabonfördraget. EU-ledningen vägrar att omförhandla det nya fördraget och vill tvinga irländarna att rösta en gång till om samma fördrag som de redan röstat nej till.

Vid EU-toppmötet i midsommarhelgen ska medlemsstaternas stats- och regeringschefer komma överens om vad man i form av undantag, deklarationer eller förtydliganden erbjuder den irländska regeringen i utbyte för att genomföra en ny folkomröstning om Lissabonfördraget.

Den irländska regeringen följer en handlingsplan som i stora drag är känd. För att på nytt kunna vända sig till folket måste den visa att förutsättningarna förändrats sedan nej-segern vid den förra omröstningen om Lissabonfördraget. Till taktiken bakom den irländska regeringens upplägg hör att begära förbehåll om sådant som man vet att det inte är särskilt svårt för de andra medlemsländerna att gå med på.

Under EU-toppmötet i december förra året redogjorde Irlands premiärminister Brian Cowen för den irländska regeringens syn på varför irländarna röstade nej till Lissabonfördraget. Dublin vill ha fyra garantier. För det första att principen om att varje land ska ha en egen EU-kommissionär ska finnas kvar, för det andra att den irländska neutraliteten ska bestå, oavsett utvecklingen av EU:s militära samarbete i framtiden, för det tredje att EU-projektet inte får leda till att Irland tvingas höja sina skatter och för det fjärde en rad så kallade kulturella och sociala aspekter, i klartext att EU-projektet inte får leda till att Irland tvingas avskaffa förbudet mot abort.

Som en första åtgärd för att få irländarnas positiva till Lissabonfördraget enades EU:s stats- och regeringschefer om att Irland – liksom andra EU-länder – tills vidare behåller rätten att sända en ledamot till EU-kommissionen, trots att Lissabonfördraget förutser att antalet ledamöter ska minska efter 2014 och bara motsvara två tredjedelar av antalet medlemsländer. En tredjedel av länderna skulle därigenom under en mandatperiod sakna ”en egen kommissionär”.

Den regeln kan emellertid sättas ur spel genom ett kryphål i fördraget, om alla medlemsländer samtycker till det. Så skedde under visst motstånd vid decembertoppmötet. Men eftersom Lissabonfördraget inte kommer att ändras så kommer EU-kommissionens storlek att vara en öppen fråga i framtiden. I fördraget kommer det att stå att antalet ledamöter ska minska till två tredjedelar av antalet medlemsländer, och att ändra på det kräver ett nytt, enhälligt beslut i Europeiska rådet. Det räcker således med att ett medlemsland sommaren 2014, när frågan blir aktuell nästa gång, sätter sig på tvären, för att den försäkran som Irland fick i december 2008 ska upplösas i intet.

På decembertoppmötet kom man i princip överens om att Irland, trots att övriga regeringar och de flesta experter redan anser att Irland också med Lissabonfördraget kan bestämma över skatter, familjepolitik och militärt samarbete, ska få någon form av ytterligare garantier att detta är frågor som i framtiden bestäms i Irland.

Sedan början av året har det pågått förhandlingar bakom lyckta dörrar mellan det tjeckiska ordförandeskapet och den irländska regeringen, assisterade av jurister och tjänstemän från EU-kommissionen och EU-rådets generalsekretariat i Bryssel.

Av vad som läckt ut från de hemliga överläggningarna kommer ”garantierna” till den irländska regeringen att omfatta tre områden; en som säger att Irlands neutralitet inte kommer att påverkas, en som säger att Lissabonfördraget inte förändrar skattepolitiken, och en som säger att den irländska konstitutionen vad gäller frågor som rätten till liv, familjer och utbildning inte kommer att påverkas av vare sig EU:s rättighetsstadga eller de nya rättsliga- och inrikespolitiska artiklarna i själva fördraget.

Dessa ”garantier” kommer att utformas som en deklaration från Europeiska rådet. Den blir inte juridiskt bindande, men kommer att innehålla ett åtagande att göra garantierna juridiskt bindande vid första möjliga tillfälle.

Detta tillfälle skulle, enligt vad en anonym EU-diplomat uttalar till nättidningen EU-Observer, kunna vara Kroatiens (eller Islands) anslutningsfördrag med EU. Den irländska deklarationen skulle på något sätt hakas på det kroatiska medlemskapsavtalet och därmed underkastas parlamentariskt ratifikation i alla medlemsländer.

Men den liberale brittiske EU-parlamentarikern Andrew Duff, som var en av de tre företrädare för EU-parlamentet som ingick den regeringskonferens som utarbetade det ursprungliga förslaget till EU-konstitution (nu omdöpt till Lissabonfördraget), har sagt till journalister att det inte är juridiskt möjligt lägga till ett särskilt irländskt protokoll till det kroatiska anslutningsfördraget. Han menar att regleringar i EU:s anslutningsfördrag bara kan omfatta frågor som gäller det berörda kandidatlandets anslutning till EU, och att ett eventuellt införlivande av ett irländskt protokoll med EU:s fördrag måste vänta tills ett nytt EU-fördrag arbetas fram och ratificeras.

På toppmötet i december begärde Brian Cowen dessutom ett klarläggande om fackföreningarnas rättigheter. Detta eftersom irländska fackföreningar i debatten om Lissabonfördraget oroats av EU-domstolens beslut om Lavalfallet i Sverige. Fackföreningarna fruktar att det kan bli svårare att agera mot företag med lågavlönade utländska arbetare. Irländska regeringen önskar därför ett klarläggande om löntagarnas sociala rättigheter.

De föreslagna ”garantierna” omfattar inte något sådant. I stället kommer det, enligt läckorna från de pågående förhandlingarna, att på midsommartoppmötet antas en separat allmän deklaration om löntagarnas rättigheter. Denna förväntas inte innehålla något nytt utan enbart upprepa vad som redan står i Lissabonfördraget, till exempel att EU erkänner att arbetstagare och arbetsgivare har rätt att ”i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripit strejk”.

Exakt hur den juridiska formeln ska utformas för de ”garantier” den irländska regeringen ska erbjudas, prövar nu expertisen i Dublin, Prag och Bryssel. Den tjeckiske EU-ministern Stefan Fule säger till Irish Times att ”Delar av den konkreta texten är fortfarande inte färdigförhandlad.” Han menar dock att det finns en samsyn om att ”den röda linjen får inte överträdas”, vilket betyder att medlemsstaterna absolut inte vill att Lissabonsfördraget ska öppnas upp för omförhandlingar och därmed på nytt behöva ratificeras i samtliga medlemsländer.

Efter EU-nämndens möte den 12 juni sade Sveriges EU-minister Cecilia Malmström: ”Det är knepigt, garantierna ska formuleras på ett sätt som ger irländarna trygghet, men som också gör oss andra övertygade om att det nya fördraget inte innebär att någonting som förändrar fördraget idag eller i morgon.”

På EU-toppmötet i midsommarhelgen ska allt vara klappat och klart. I gengäld kommer den irländska regeringen att meddela datum för den nya folkomröstningen.

I vilken mån de ”garantier” som premiärminister Brian Cowen kommer att resa hem med i portföljen är tillräckliga för att vända opinionen i Irland är en öppen fråga. Svaret kommer i någon gång i början av oktober.

GÖSTA TORSTENSSON