Här följer en fullständig version av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, med de ändringar som följer av avdelning IV i FEU (Fördraget om Europeiska Unionen, tillkommet i Maastrichtavtalet 1991), artikel 8 i Amsterdamfördraget 1997 och artikel 3 i Nicefördraget 2001. Detta är alltså nu gällande svensk grundlag (hösten 2008).

FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN

I	Fördragstext
Ingress
Avdelning I	Gemenskapens uppgifter
Avdelning II	Bestämmelser för att främja framsteg på kärnenergiområdet
Kapitel 1	Främjande av forskning, , Artikel 4-11
Kapitel 2	Informationsspridning
Avsnitt 1	Information som gemenskapen förfogar över , Artikel 12-13
Avsnitt 2	Övrig information , Artikel 14-23
Avsnitt 3	Sekretessbestämmelser , Artikel 24-27
Avsnitt 4	Särskilda bestämmelser , Artikel 28-29
Kapitel 3	Hälsoskydd , Artikel 30-39
Kapitel 4	Investeringar , Artikel 40-44
Kapitel 5	Gemensamma företag , Artikel 45-51
Kapitel 6	Försörjning , Artikel 52
Avsnitt 1	Byrån , Artikel 53-56
Avsnitt 2	Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från gemenskapen , Artikel 57-63
Avsnitt 3	Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen , Artikel 64-66
Avsnitt 4	Priser , Artikel 67-69
Avsnitt 5	Bestämmelser om försörjningspolitik , Artikel 70-72
Avsnitt 6	Särskilda bestämmelser , Artikel 73-76
Kapitel 7	Säkerhetskontroll , Artikel 77-85
Kapitel 8	Egendomsordning , Artikel 86-91
Kapitel 9	Den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet , Artikel 92-100
Kapitel 10	Yttre förbindelser , Artikel 101-106
Avdelning III	Institutionella bestämmelser
Kapitel 1	Gemenskapens institutioner
Avsnitt 1	Europaparlamentet , Artikel 107-114
Avsnitt 2	Rådet , Artikel 115-123
Avsnitt 3	Kommissionen , Artikel 124-135
Avsnitt 4	Domstolen , Artikel 136-160
Avsnitt 5	Revisionsrätten , Artikel 160 a-c
Kapitel 2	Gemensamma bestämmelser för flera institutioner , Artikel 161-164
Kapitel 3	Ekonomiska och sociala kommittén , Artikel 165-170
Avdelning IV	Finansiella bestämmelser , Artikel 171-183a
Avdelning V	Allmänna bestämmelser , Artikel 184-208
Slutbestämmelser	Artikel 224-225
Bilagor
Bilaga I	Områden för kärnenergiforskning enligt artikel 4 i detta fördrag
Bilaga II	Industrigrenar som avses i artikel 41 i detta fördrag
Bilaga III	Förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i detta fördrag
Bilaga IV	Listor över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet
II	Protokoll

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

SOM INSER att kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att endast omedelbar gemensam ansträngning kan leda till resultat som motsvarar de konstruktiva krafterna inom deras länder,

SOM ÄR BESLUTNA att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för deras folk,

SOM ÄR ANGELÄGNA att skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas,

SOM ÖNSKAR att andra länder deltar i detta arbete och att samarbete kommer till stånd med internationella organisationer som är sysselsatta med atomenergins fredliga utveckling,

HAR BESLUTAT att skapa en europeisk atomenergigemenskap (Euratom) och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett:

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG:
Paul-Henri SPAAK, utrikesminister;
Baron J. Ch. SNOY ET D'OPPUERS, generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT:
dr Konrad ADENAUER, förbundskansler;
professor dr Walter HALLSTEIN, statssekreterare i utrikesministeriet;

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:
Christian PINEAU utrikesminister;
Maurice FAURE statssekreterare i utrikesministeriet;

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:
Antonio SEGNI konseljpresident,
professor Gaetano MARTINO, utrikesminister;

HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG:
Joseph BECH, konseljpresident, utrikesminister,
ambassadör Lambert SCHAUS, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen;

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA:
Joseph LUNS, utrikesminister,
J. LINTHORST HOMAN, ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande:

AVDELNING I

Gemenskapens uppgifter

Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK ATOMENERGIGEMENSKAP (Euratom).

Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder.

För att fullgöra sin uppgift skall gemenskapen i den ordning som anges i detta fördrag

1. främja forskning och säkerställa spridning av teknisk information,
2. uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer,
3. underlätta investeringar och, särskilt genom att uppmuntra initiativ från företagens sida, säkerställa att sådana viktiga anläggningar kommer till stånd som behövs för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen,
4. tillförsäkra samtliga förbrukare inom gemenskapen en regelbunden och rättvis försörjning med malmer och kärnbränslen,
5. genom lämplig kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda,
6. utöva den äganderätt som tillkommer gemenskapen med avseende på speciella klyvbara material,
7. säkerställa goda avsättningsmöjligheter och tillgång till de bästa tekniska hjälpmedel genom att upprätta en gemensam marknad för speciell materiel och utrustning, genom fria kapitalrörelser för investeringar på kärnenergiområdet och genom frihet för specialister att vara anställda inom gemenskapen,
8. upprätta sådana förbindelser med andra länder och internationella organisationer som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 1) i FEU.

1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av

• ett EUROPAPARLAMENT,
• ett RÅD,
• en KOMMISSION,
• en DOMSTOL,
• en REVISIONSRÄTT.

Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.

2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté med rådgivande uppgifter.

AVDELNING II

Bestämmelser för att främja framsteg på kärnenergiområdet

KAPITEL 1

FRÄMJANDE AV FORSKNING

1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja och underlätta kärnforskningen i medlemsstaterna samt att komplettera denna genom att genomföra gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram.

2. Kommissionen skall utöva denna verksamhet på de områden som anges i den lista som utgör bilaga I till detta fördrag.

På förslag från kommissionen får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ändra listan. Kommissionen skall höra den i artikel 134 nämnda vetenskapliga och tekniska kommittén.

För att främja samordningen av den i medlemsstaterna bedrivna forskningen och för att kunna komplettera denna skall kommissionen, antingen genom en särskild uppmaning som riktar sig till en bestämd mottagare och som den berörda medlemsstaten underrättas om eller genom en allmän uppmaning som offentliggörs, anmoda medlemsstaterna, personer eller företag att för kommissionen lägga fram sina program för den forskning som anges i uppmaningen.

Efter att ha givit vederbörande alla möjligheter att lägga fram sina synpunkter får kommissionen avge ett motiverat yttrande över vart och ett av de för kommissionen framlagda programmen. På begäran av den stat, person eller företag som har lagt fram programmet är kommissionen skyldig att avge ett sådant yttrande.

Genom sådana yttranden skall kommissionen avråda från överflödigt dubbelarbete i forskningen och inrikta denna på otillräckligt utforskade områden. Kommissionen får inte offentliggöra programmen utan medgivande från de stater, personer eller företag som har lagt fram dem.

Kommissionen skall regelbundet offentliggöra en lista över de områden inom kärnforskningen som den anser vara otillräckligt utforskade.

Kommissionen kan för gemensamt samråd och informationsutbyte sammankalla företrädare för offentliga och privata forskningscentra samt experter som forskar på samma eller närliggande områden.

För att främja genomförandet av de forskningsprogram som har lagts fram för kommissionen får denna

1. lämna finansiellt bistånd inom ramen för forskningsavtal, dock inte subventioner,
2. mot eller utan ersättning tillhandahålla råmaterial eller speciella klyvbara material som kommissionen förfogar över och som behövs för att genomföra dessa program,
3. mot eller utan ersättning ställa anläggningar, utrustning eller expertbistånd till förfogande för medlemsstaterna, personer eller företag,
4. främja en gemensam finansiering för de berörda medlemsstaterna, personerna eller företagen.

Rådet skall på förslag från kommissionen, som skall höra Vetenskapliga och tekniska kommittén, enhälligt fastställa gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram.

Programmen skall fastställas för en tid av högst fem år.

De medel som behövs för att genomföra programmen skall varje år tas upp i gemenskapens forsknings- och investeringsbudget.

Kommissionen skall säkerställa att programmen genomförs och varje år lägga fram en rapport för rådet om detta.

Kommissionen skall hålla Ekonomiska och sociala kommittén underrättad om huvudlinjerna i gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram.

1. Kommissionen skall efter att ha hört Vetenskapliga och tekniska kommittén upprätta ett gemensamt centrum för kärnforskning.

Centret skall säkerställa att forskningsprogrammen och andra uppgifter som kommissionen anförtror det blir genomförda.

Det skall dessutom säkerställa att en gemensam terminologi på kärnforskningsområdet och ett enhetligt system för mätningar införs.

Det skall organisera en central byrå för mätningar på kärnfysikens område.

2. Verksamheten i centret kan av geografiska eller organisatoriska skäl bedrivas inom skilda anläggningar.

1. Efter att ha inhämtat yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén får kommissionen inom ramen för Gemensamma centret för kärnforskning upprätta skolor för utbildning av specialister, särskilt inom områdena för gruvprospektering, framställning av kärnmaterial av stor renhetsgrad, behandling av bestrålat bränsle, kärnteknik, hälsoskydd samt framställning och användning av radioaktiva isotoper.

Kommissionen skall fastställa närmare föreskrifter för utbildningen.

2. En läroanstalt på universitetsnivå skall upprättas; närmare föreskrifter för verksamheten skall på förslag från kommissionen fastställas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet.

Kommissionen kan genom avtal anförtro genomförandet av vissa delar av gemenskapens forskningsprogram åt medlemsstater, personer eller företag, liksom åt tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land.

Kommissionen skall offentliggöra de forskningsprogram som avses i artiklarna 7, 8 och 10 samt periodiska lägesrapporter om programmens genomförande.

KAPITEL 2

INFORMATIONSSPRIDNING

Efter ansökan hos kommissionen har medlemsstater, personer och företag rätt till icke-exklusiva licenser till sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar, om de effektivt kan utnyttja de uppfinningar som licenserna avser.

Kommissionen skall på samma villkor upplåta underlicenser till patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar, om gemenskapen på grund av avtal innehar licenser som innefattar sådana möjligheter.

Kommissionen skall på de villkor som bestäms genom avtal med licenstagarna upplåta dessa licenser eller underlicenser samt tillhandahålla alla upplysningar som behövs för att utnyttja dem. Villkoren skall särskilt reglera frågan om lämplig ersättning och, i förekommande fall, möjligheten för licenstagaren att till tredje man upplåta underlicenser samt skyldigheten att behandla erhållen information som en företagshemlighet.

Om något avtal inte kan träffas om de villkor som avses i tredje stycket, får licenstagaren väcka talan vid domstolen för att få lämpliga villkor fastställda.

Kommissionen skall lämna medlemsstater, personer och företag sådan information som gemenskapen har fått och som inte faller under bestämmelserna i artikel 12, oavsett om informationen kommer från gemenskapens forskningsprogram eller har lämnats gemenskapen med fri dispositionsrätt.

Kommissionen kan dock uppställa som villkor för att lämna sådan information, att denna förblir konfidentiell och inte vidarebefordras till tredje man.

Om kommissionen har fått viss information på villkor som inskränker dess användning och spridning - till exempel s.k. klassificerad information - får kommissionen lämna informationen endast om kommissionen säkerställer att inskränkningarna respekteras.

Kommissionen skall sträva efter att genom frivilliga uppgörelser säkerställa både att information lämnas som bidrar till att gemenskapens mål uppnås och att förvärv sker av licenser till patent, provisoriska uppfinnarskydd, nyttighetsmodeller och patentansökningar som avser sådan information.

Kommissionen skall fastställa ett förfarande varigenom medlemsstater, personer och företag genom kommissionens förmedling kan utbyta preliminära eller slutgiltiga forskningsresultat, i den mån det inte gäller resultat som gemenskapen har rätt till på grund av forskningsuppdrag som kommissionen har lämnat.

Detta förfarande skall säkerställa utbytets konfidentiella karaktär. Kommissionen får dock i dokumentationssyfte vidarebefordra de utväxlade resultaten till Gemensamma centret för kärnforskning; denna vidarebefordran skall dock icke medföra någon nyttjanderätt, såvida inte den som lämnat informationen har givit sitt samtycke till det.

1. Så snart en ansökan om patent eller nyttighetsmodell som särskilt hänför sig till kärnenergiområdet har getts in i en medlemsstat, skall denna stat försöka få sökandens samtycke till att omedelbart informera kommissionen om innehållet i ansökan.

Om sökanden samtycker, skall informationen lämnas inom tre månader efter det att ansökan gavs in. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten inom samma tid anmäla för kommissionen att en ansökan föreligger.

Kommissionen kan begära att medlemsstaten informerar kommissionen om innehållet i en ansökan som har anmälts för kommissionen.

Kommissionen skall framställa sin begäran inom två månader efter anmälan. Varje förlängning av denna frist skall medföra samma förlängning av den frist som avses i sjätte stycket.

En medlemsstat, som har mottagit en sådan begäran från kommissionen, skall på nytt försöka få sökandens samtycke till information om innehållet i ansökan. Om sökanden samtycker, skall informationen genast lämnas.

Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten ändå lämna kommissionen informationen inom arton månader efter det att ansökan gavs in.

2. En medlemsstat skall inom arton månader efter det att ansökan gavs in, informera kommissionen om förekomsten av en sådan ännu inte offentliggjord ansökan om ett patent eller en nyttighetsmodell, som efter en första granskning enligt medlemsstatens åsikt gäller något som utan att särskilt avse kärnenergiområdet direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen.

På begäran av kommissionen skall denna informeras om innehållet i ansökan inom två månader.

3. För att ett offentliggörande skall kunna ske så snart som möjligt, skall medlemsstaterna minimera tiden för behandling av sådana ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som gäller områden som avses i punkterna 1 och 2 och som har blivit föremål för en begäran från kommissionens sida.

4. Kommissionen skall behandla den ovan avgivna informationen konfidentiellt. Den får lämnas endast i dokumentationssyfte. Med sökandens samtycke eller enligt artiklarna 17-23 får kommissionen dock utnyttja de uppfinningar som informationen avser.

5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas, om ett avtal som har ingåtts med tredje land eller med en internationell organisation inte tillåter att information lämnas.

1. Om frivilliga uppgörelser inte kan träffas, får icke-exklusiva licenser upplåtas genom skiljedom eller tvingande beslut enligt artiklarna 18-23 i följande fall:

1. Till gemenskapen eller till de gemensamma företag som medges sådan rätt enligt artikel 48, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighetsmodeller vilka avser uppfinningar som direkt sammanhänger med kärnforskning, i den utsträckning upplåtelser av sådana licenser är nödvändiga för att gemenskapen eller de gemensamma företagen skall kunna fullfölja sin egen forskning eller oundgängliga för driften av deras anläggningar.

På begäran av kommissionen skall dessa licenser innefatta rätt att bemyndiga tredje man att utnyttja uppfinningen, i den utsträckning denne utför arbeten eller beställningar för gemenskapens eller de gemensamma företagens räkning.

2. Till personer eller företag som har ansökt om detta hos kommissionen, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighetsmodeller vilka avser en uppfinning som direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
1. Minst fyra år har förflutit sedan patentansökan gavs in, utom när det gäller en uppfinning som särskilt hänför sig till kärnenergiområdet.
2. De behov som den enligt kommissionen önskvärda utvecklingen av kärnenergin för med sig inom en medlemsstat där en uppfinning är skyddad, inte tillgodoses i fråga om denna uppfinning.
3. Patenthavaren, som själv eller genom sina licenstagare har anmodats att tillgodose dessa behov, inte har efterkommit denna anmodan.
4. De personer eller företag som ansöker om licens är i stånd att på ett effektivt sätt tillgodose dessa behov genom att utnyttja licenserna.

Utan begäran av kommissionen får en medlemsstat inte, för att tillgodose dessa behov, vidta någon tvångsåtgärd som föreskrivs i statens interna lagstiftning och som har till följd att det för uppfinningen beviljade skyddet inskränks.

2. En icke-exklusiv licens får inte upplåtas enligt punkt 1, om innehavaren kan åberopa något giltigt skäl, särskilt det förhållandet att han inte har haft tillräcklig tid till sitt förfogande.

3. En upplåtelse av licens enligt punkt 1 skall berättiga till full ersättning; avtal om ersättningens storlek skall ingås mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen samt licenstagaren.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd.

En skiljedomskommitté inrättas härmed för de ändamål som avses i detta avsnitt; efter förslag från domstolen skall rådet utse kommitténs medlemmar och fastställa dess arbetsordning.

Parterna får överklaga ett beslut av skiljedomskommittén till domstolen inom en månad efter det att beslutet har meddelats; om beslutet överklagas skall det tills vidare inte gälla. Domstolens prövning får endast avse beslutets formella riktighet samt skiljedomskommitténs tolkning av bestämmelserna i detta fördrag.

Skiljedomskommitténs slutgiltiga beslut har rättskraft i förhållande till parterna. Beslutet är verkställbart i enlighet med artikel 164.

När kommissionen i brist på frivillig uppgörelse avser att utverka en upplåtelse av licens i sådana fall som avses i artikel 17, skall den underrätta innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet, nyttighetsmodellen eller patentansökningen om sin avsikt och samtidigt ange licenssökandens namn och licensens räckvidd.

Innehavaren får inom en månad efter det att han mottagit en underrättelse enligt artikel 19 föreslå kommissionen och, i förekommande fall, en licenssökande tredje man att sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén.

Om kommissionen eller en licenssökande tredje man vägrar att sluta ett skiljeavtal, kan kommissionen inte kräva att medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter upplåter eller låter upplåta licensen.

Om skiljedomskommittén, sedan saken hänskjutits dit på grund av ett skiljeavtal, fastställer att kommissionens begäran står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 17, skall kommittén meddela ett motiverat beslut som skall innefatta en licensupplåtelse till licenssökanden och som skall fastställa villkoren och ersättningen för licensen i den mån parterna inte har enats om detta.

Om innehavaren inte föreslår att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén, får kommissionen begära att den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter skall upplåta eller låta upplåta licensen.

Om medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter efter att ha hört innehavaren inte anser att villkoren enligt artikel 17 är uppfyllda, skall de underrätta kommissionen om sin vägran att upplåta eller låta upplåta licensen.

Om de vägrar att upplåta eller låta upplåta licensen eller om de inte inom fyra månader efter kommissionens begäran har yttrat sig om licensupplåtelsen, har kommissionen rätt att inom två månader väcka talan vid domstolen.

Innehavaren skall höras vid förhandlingen inför domstolen.

Om domstolen i sin dom fastställer att villkoren i artikel 17 är uppfyllda, skall den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter vidta de åtgärder som krävs för att verkställa domen.

1. Om ett avtal om ersättningens storlek inte kan träffas mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen och licenstagaren, får parterna sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén.

Parterna avstår därmed från varje slag av talan med undantag av sådan talan som avses i artikel 18.

2. Om licenstagaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den licens som han har meddelats anses ogiltig.

Om innehavaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den ersättning som avses i denna artikel fastställas av de behöriga nationella myndigheterna.

Efter utgången av ett år och i den utsträckning som nya sakförhållanden motiverar det, kan skiljedomskommitténs eller de behöriga nationella myndigheternas beslut omprövas såvitt gäller licensvillkoren.

Det organ som meddelat beslutet skall ompröva detta.

Sådan information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen, skall vara sekretessbelagd i enlighet med följande villkor.

1. På förslag från kommissionen skall rådet anta en säkerhetsförordning som med beaktande av bestämmelserna i denna artikel skall ange de olika sekretessgrader som skall tillämpas samt de säkerhetsåtgärder som skall vidtas för varje sådan grad.
2. Om kommissionen finner att röjandet av viss information är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen, skall kommissionen provisoriskt tillämpa den sekretessgrad som säkerhetsförordningen föreskriver för sådana fall.

Kommissionen skall omedelbart lämna denna information till medlemsstaterna som provisoriskt skall säkerställa sekretessen på samma sätt.

Medlemsstaterna skall inom tre månader underrätta kommissionen, om de önskar bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta denna med en annan eller häva sekretessen.

Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgraderna tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta.

På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa någon annan sekretessgrad eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 12 och 13 skall inte tillämpas på information som är sekretessbelagd.

Förutsatt att tillämpliga säkerhetsåtgärder iakttas

1. får dock kommissionen lämna information som avses i artiklarna 12 och 13 till
1. ett gemensamt företag,
2. en person eller ett icke-gemensamt företag genom förmedling av den medlemsstat inom vars territorium personen eller företaget utövar sin verksamhet,
2. får en medlemsstat lämna information som avses i artikel 13 till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet på denna stats territorium, förutsatt att kommissionen underrättas om detta,
3. har dessutom varje medlemsstat rätt att kräva att kommissionen i enlighet med artikel 12 upplåter licens för statens egna behov eller för sådana personers eller företags behov som utövar sin verksamhet på statens territorium.

1. En medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell med sådant ändamål som avses i artikel 16.1 eller 16.2, skall i förekommande fall upplysa om behovet av att av försvarshänsyn underkasta ansökningen den sekretessgrad som staten anger; samtidigt skall sekretessens sannolika varaktighet uppges.

Kommissionen skall till övriga medlemsstater vidarebefordra samtliga meddelanden som den får enligt föregående stycke. Kommissionen och medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den sekretessgrad som ursprungsstaten har begärt.

2. Kommissionen får även vidarebefordra dessa meddelanden till gemensamma företag eller, genom en medlemsstats förmedling, till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet inom den statens territorium.

Uppfinningar som är föremål för sådana ansökningar som avses i 1 får utnyttjas enast med sökandens samtycke eller enligt bestämmelserna i artiklarna 17-23.

Sådana meddelanden och, i förekommande fall, sådant utnyttjande som avses i denna punkt skall vara underkastade de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den av ursprungsstaten begärda sekretessgraden.

Meddelandena och utnyttjandet kräver alltid ursprungsstatens samtycke. Samtycke till ett meddelande eller ett utnyttjande får vägras endast av försvarshänsyn.

3. På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa en annan grad av sekretess eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat.

1. När information som är föremål för patent, patentansökningar, provisoriskt uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller ansökningar om nyttighetsmodeller är belagd med sekretess enligt bestämmelserna i artiklarna 24 och 25, får de stater som har begärt tillämpning av dessa bestämmelser inte vägra tillstånd till att motsvarande ansökningar ges in i de övriga medlemsstaterna.

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att sekretessen i fråga om sådana rättigheter och ansökningar skall upprätthållas enligt statens egna lagar och andra författningar.

2. Sådan information som har sekretessbelagts enligt artikel 24 får föras till föremål för ansökan utanför medlemsstaterna endast med dessa staters enhälliga samtycke. Om en medlemsstat inte har fattat beslut inom sex månader efter det att kommissionen underrättade medlemsstaterna om informationen, skall medlemsstaten anses ha lämnat sitt samtycke.

Ersättning för skada som sökanden lider till följd av sekretess av försvarshänsyn, skall regleras i enlighet med medlemsstaternas natio- nella lagstiftning och skall belasta den stat som har begärt sekretessen eller som har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen.

Om flera medlemsstater har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen, skall de solidariskt ersätta sådan skada som uppkommer till följd av deras begäran.

Gemenskapen kan inte göra anspråk på någon ersättning enligt denna artikel.

Om till följd av underrättelser till kommissionen ännu inte offentliggjorda ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller eller av försvarshänsyn sekretessbelagda patent eller nyttighetsmodeller utnyttjas på ett otillbörligt sätt eller kommer till en icke berättigad tredje mans kännedom, skall gemenskapen ersätta den skada som rättsinnehavaren lider.

Utan att det påverkar dess egna rättigheter mot den som har orsakat skadan skall gemenskapen överta rättsinnehavarnas ersättningsanspråk mot tredje man, i den mån gemenskapen har ersatt skadan. Gemenskapens rätt att i enlighet med gällande allmänna bestämmelser framställa krav mot den som har orsakat skadan berörs inte av detta.

Ett avtal om informationsutbyte av vetenskaplig eller industriell karaktär på kärnenergiområdet mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i ett tredje land å den andra skall ingås av kommissionen, om det på någondera sidan krävs att avtalet undertecknas av en stat som sådan.

Kommissionen kan dock bemyndiga en medlemsstat, en person eller ett företag att ingå sådana avtal på de villkor som kommissionen finner lämpliga, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 103 och 104.

KAPITEL 3

HÄLSOSKYDD

Inom gemenskapen skall grundläggande normer fastställas för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

Med «grundläggande normer» avses

1. högsta tillåtliga doser, förenliga med tillräckligt hälsoskydd,
2. högsta tillåtliga exponering och kontamination,
3. de grundläggande principerna för hälsokontroll av arbetstagarna.

De grundläggande normerna skall utarbetas av kommissionen efter yttrande av en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén skall utse bland medlemsstaternas vetenskapliga experter och särskilt bland experter på folkhälsans område. Kommissionen skall begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över de utarbetade normerna.

Efter att ha hört Europaparlamentet skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, som till rådet skall överlämna de yttranden som den har mottagit från kommittéerna, fastställa de grundläggande normerna.

På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan de grundläggande normerna omprövas eller kompletteras i den ordning som anges i artikel 31.

Kommissionen är skyldig att pröva varje begäran av en medlemsstat.

Varje medlemsstat skall utfärda de lagar och andra författningar, som är lämpliga för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna iakttas, och vidta de åtgärder som behövs i fråga om undervisning och yrkesutbildning.

Kommissionen skall lämna rekommendationer i syfte att säkerställa en harmonisering av de bestämmelser som gäller på detta område inom medlemsstaterna.

För detta ändamål skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och om senare förslag till bestämmelser av samma slag.

Kommissionen skall lämna eventuella rekommendationer angående förslag till sådana bestämmelser inom tre månader efter det att den underrättats om förslagen.

Varje medlemsstat inom vars territorium särskilt farliga experiment skall äga rum, skall vidta särskilda åtgärder för hälsoskyddet och i förväg begära ett yttrande från kommissionen över åtgärderna.

Det krävs samtycke av kommissionen, om verkningarna av dessa experiment kan beröra andra medlemsstaters territorier.

Varje medlemsstat skall inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord samt för kontroll av att de grundläggande normerna följs.

Kommissionen skall ha tillträde till dessa kontrollanläggningar; den får kontrollera deras funktion och effektivitet.

De behöriga myndigheterna skall regelbundet informera kommissionen om de kontrollåtgärder som avses i artikel 35, så att kommissionen hålls underrättad om den radioaktivitetsnivå som befolkningen utsätts för.

Varje medlemsstat skall tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat.

Kommissionen skall efter att ha hört den expertgrupp som avses i artikel 31 yttra sig inom sex månader.

Kommissionen skall lämna rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord.

I brådskande fall skall kommissionen utfärda ett direktiv som förpliktar den berörda medlemsstaten att inom en av kommissionen fastställd tid vidta alla åtgärder för att undvika att de grundläggande normerna överträds och för att säkerställa att föreskrifterna iakttas.

Om staten inte inom den fastställda tiden rättar sig efter kommissionens direktiv, får kommissionen eller varje medlemsstat som saken gäller, med avsteg från artiklarna 141 och 142, omedelbart väcka talan vid domstolen.

Så snart Gemensamma centret för kärnforskning har upprättats skall kommissionen inom ramen för detta inrätta en dokumentations- och undersökningsavdelning avseende frågor om hälsoskydd.

Denna avdelning skall särskilt ha till uppgift att sammanställa den dokumentation och de upplysningar som avses i artiklarna 33, 37 och 38 samt att biträda kommissionen då denna fullgör sina uppgifter enligt detta kapitel.

KAPITEL 4

INVESTERINGAR

För att stimulera till initiativ från personer och företag och för att underlätta en samordnad utveckling av deras investeringar på kärnenergiområdet, skall kommissionen regelbundet i vägledande syfte offentliggöra program som särskilt skall behandla målen för kärnenergiproduktionen och de investeringar av alla slag som krävs för att uppnå dessa mål.

Kommissionen skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén över programmen innan dessa offentliggörs.

Personer och företag inom de industrigrenar som är upptagna på listan i bilaga II till detta fördrag skall underrätta kommissionen om investeringsprojekt som avser nya anläggningar, återanskaffningar eller omställningar, om projekten till sin art och omfattning uppfyller de kriterier som rådet har fastställt på förslag från kommissionen.

Listan över industrigrenarna får genom beslut med kvalificerad majoritet ändras av rådet på förslag från kommissionen som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén.

De projekt som avses i artikel 41 skall kommissionen och, för kännedom, den berörda medlemsstaten underrättas om senast tre månader innan de första avtalen ingås med leverantörerna eller, om företaget skall utföra arbetet med egna resurser, senast tre månader innan arbetet påbörjas.

På förslag från kommissionen får rådet ändra denna frist.

Kommissionen skall överlägga med personerna eller företagen om alla synpunkter på investeringsprojekten som har samband med målen för detta fördrag.

Kommissionen skall underrätta den berörda medlemsstaten om sin uppfattning.

Kommissionen får med de berörda medlemsstaternas, personernas och företagens samtycke offentliggöra de investeringsprojekt som den har underrättats om.

KAPITEL 5

GEMENSAMMA FÖRETAG

Sådana företag som är av utomordentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergiindustrin inom gemenskapen får bildas i form av gemensamma företag i detta fördrags mening enligt följande artiklar.

1. Varje sådan plan för att bilda ett gemensamt företag som har tillkommit på initiativ av kommissionen, en medlemsstat eller någon annan, skall prövas av kommissionen.

Kommissionen skall för detta ändamål begära in yttranden från medlemsstaterna och från varje offentligt eller privat organ som enligt kommissionens mening kan belysa frågan.

2. Kommissionen skall med ett motiverat yttrande till rådet överlämna varje plan för att bilda ett gemensamt företag.

Om kommissionen anser det angeläget att det planerade gemensamma företaget kommer till stånd, skall den lämna rådet förslag om

1. lokaliseringsort,
2. stadgar,
3. finansieringens omfattning och finansieringstakten,
4. gemenskapens eventuella medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget,
5. eventuell medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i finansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget,
6. beviljandet av samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga III till detta fördrag.

Kommissionen skall bifoga en detaljerad rapport om planen i dess helhet.

När kommissionen har överlämnat saken till rådet, får detta av kommissionen begära de kompletterande upplysningar och undersökningar som rådet behöver.

Om rådet genom beslut med kvalificerad majoritet finner att en av kommissionen med avstyrkan överlämnad plan likväl bör genomföras, skall kommissionen lämna rådet de förslag och den detaljerade rapport som avses i artikel 46.

Om kommissionen tillstyrker eller om det är fråga om ett fall som avses i föregående stycke, skall rådet besluta med kvalificerad majoritet om vart och ett av kommissionens förslag.

Rådet skall dock besluta enhälligt om

1. gemenskapens medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget,
2. medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i finansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget.

Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen förklara samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga III till detta fördrag tillämpliga på varje gemensamt företag; varje medlemsstat skall för sin del säkerställa att dessa förmåner lämnas.

Rådet kan i samma ordning fastställa villkoren för att förmånerna skall lämnas.

Ett gemensamt företag skall bildas genom beslut av rådet.

Varje gemensamt företag skall vara en juridisk person.

Det gemensamma företaget skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; det skall särskilt kunna förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag eller i företagets stadgar, skall det gemensamma företaget vara underkastat de bestämmelser som gäller för industri- eller handelsföretag; stadgarna får subsidiärt hänvisa till medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Utom då domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister som gäller gemensamma företag avgöras av behöriga nationella domstolar.

Ändringar av de gemensamma företagens stadgar skall i förekommande fall ske i den ordning som anges i stadgarna.

Ändringarna får dock träda i kraft först sedan de på förslag från kommissionen har godkänts av rådet genom beslut i samma ordning som enligt artikel 47.

Till dess att organ för förvaltningen av de gemensamma företagen har inrättats, skall kommissionen ansvara för att rådets samtliga beslut om att bilda företagen genomförs.

KAPITEL 6

FÖRSÖRJNING

1. Försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom en gemensam försörjningspolitik.

2. För detta ändamål och på de villkor som anges i detta kapitel

1. är alla förfaranden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning förbjudna,
2. upprättas härmed en byrå; denna skall ha optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material, som produceras inom medlemsstaternas territorier, samt ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen.

Byrån får inte ge förbrukarna en diskriminerande behandling som grundar sig på hur dessa avser att använda de begärda leveranserna, om inte användningen är olaglig eller strider mot villkor som leverantörer utanför gemenskapen har ställt upp för leveransen.

Byrån skall stå under tillsyn av kommissionen; denna skall utfärda direktiv för byrån, ha vetorätt mot dess beslut samt utse dess generaldirektör och biträdande generaldirektör.

Varje uttrycklig eller tyst åtgärd från byråns sida, då den utövar sin optionsrätt eller sin ensamrätt att ingå leveransavtal, kan av de berörda parterna hänskjutas till kommissionen som inom en månad skall fatta beslut i frågan.

Byrån skall vara en juridisk person och ha en självständig ekonomisk ställning.

Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa byråns stadga.

Stadgan får ändras i samma ordning.

Byråns kapital och hur detta skall tecknas skall bestämmas i stadgan. Huvudparten av kapitalet skall alltid tillhöra gemenskapen och medlemsstaterna. Fördelningen av kapitalet skall bestämmas i samförstånd av medlemsstaterna.

Närmare föreskrifter för byråns kommersiella ledning skall fastställas i stadgan. Denna får innehålla bestämmelser om en avgift på transaktionerna, avsedd att täcka byråns driftkostnader.

Medlemsstaterna skall lämna eller låta lämna byrån all information som denna behöver för att kunna utöva sin optionsrätt och sin ensamrätt att ingå avtal om leveranser.

Medlemsstaterna skall garantera att byrån fritt får utöva sin verksamhet inom deras territorier.

Medlemsstaterna får upprätta ett eller flera organ med behörighet att i förbindelserna med byrån företräda producenterna och förbrukarna i utomeuropeiska territorier under medlemsstaternas jurisdiktion.

1. Byråns optionsrätt skall omfatta

1. förvärv av rätt att använda och förbruka material som enligt bestämmelserna i kapitel 8 tillhör gemenskapen,
2. förvärv av äganderätt i övriga fall.

2. Byrån skall utöva sin optionsrätt genom att ingå avtal med producenter av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 58, 62 och 63 skall varje producent erbjuda byrån sådana malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som han producerar inom medlemsstaternas territorier innan dessa malmer eller material används, överlåts eller lagras.

När en producents verksamhet omfattar flera produktionsstadier från och med malmbrytningen till och med metallframställningen, är han skyldig att erbjuda byrån produkten endast på det produktionsstadium han själv väljer.

Detsamma skall gälla för flera företag mellan vilka det finns sådana förbindelser, som kommissionen i rätt tid har underrättats om och som har avhandlats med kommissionen enligt förfarandet i artiklarna 43 och 44.

Om byrån inte utövar sin optionsrätt till hela eller en del av produktionen

1. får producenten antingen själv eller genom avtal om bearbetning förädla malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material, under förutsättning att han erbjuder byrån den förädlade produkten,
2. skall producenten genom beslut av kommissionen ges tillstånd att utanför gemenskapen avsätta den tillgängliga produktionen, under förutsättning att han inte tillämpar villkor som är gynnsammare än de som innefattats i det tidigare erbjudandet till byrån. Speciella klyvbara material får dock endast exporteras av byrån i enlighet med bestämmelserna i artikel 62.

Kommissionen får inte ge sitt tillstånd, om mottagarna av dessa leveranser inte lämnar full garanti för att gemenskapens allmänna intressen kommer att respekteras eller om avtalsvillkoren strider mot målen för detta fördrag.

Eventuella förbrukare skall regelbundet underrätta byrån om sina behov av leveranser; de skall därvid ange kvantiteter, fysikalisk och kemisk beskaffenhet, ursprungsort, avsedd användning, leveranstider och priser som skall utgöra villkor i de leveransavtal som de önskar ingå.

Producenterna skall på samma sätt underrätta byrån om de anbud som de kan lämna; de skall därvid ange alla sådana detaljuppgifter, särskilt om avtalens löptid, som behövs för att de skall kunna upprätta sina produktionsprogram. Avtalens löptid får inte utan kommissionens samtycke överstiga tio år.

Byrån skall underrätta samtliga eventuella förbrukare om anbuden och om omfattningen av anmäld efterfrågan samt anmoda dem att göra sina beställningar inom en bestämd frist.

När byrån har mottagit samtliga beställningar, skall den meddela på vilka villkor den kan effektuera beställningarna.

Kan byrån inte helt effektuera samtliga beställningar, skall den fördela leveranserna proportionellt bland de beställningar som avser ett visst anbud, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 68 och 69.

Av byrån utfärdade regler, som skall godkännas av kommissionen, skall närmare ange hur tillgång och efterfrågan skall balanseras mot varandra.

Byrån skall effektuera samtliga beställningar, om inte rättsliga eller faktiska hinder föreligger mot det.

Då ett avtal ingås får byrån, med beaktande av bestämmelserna i artikel 52, kräva lämpliga förskottsbetalningar av förbrukarna, antingen som säkerhet eller för att underlätta sådana egna långfristiga förpliktelser från byråns sida gentemot producenterna som behövs för att effektuera beställningen.

1. Byrån skall utöva sin optionsrätt till speciella klyvbara material som framställs inom medlemsstaterna för att

1. tillgodose efterfrågan från förbrukare inom gemenskapen i den ordning som anges i artikel 60,
2. själv lagra dessa material, eller
3. exportera sådana material efter medgivande av kommissionen enligt artikel 59 b) andra stycket.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 7 skall dessa material och användbara restprodukter dock lämnas kvar hos producenten för att av denne

1. lagras med byråns medgivande,
2. användas inom ramen för egna behov, eller
3. ställas till förfogande för företag inom gemenskapen inom ramen för deras behov, om dessa företag - för att genomföra ett program som kommissionen i rätt tid har underrättats om - står i en sådan direkt förbindelse med producenten som varken har till syfte eller följd att begränsa produktionen, den tekniska utvecklingen eller investeringarna eller att på ett otillbörligt sätt skapa olikheter mellan förbrukarna inom gemenskapen.

3. Bestämmelserna i artikel 89.1 a) skall tillämpas på sådana speciella klyvbara material som har framställts inom medlemsstaternas territorier och till vilka byrån inte har utövat sin optionsrätt.

Malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som har producerats av de gemensamma företagen, skall tilldelas förbrukarna enligt reglerna i de stadgar eller avtal som gäller för dessa företag.

Byrån skall, med de undantag som anges i detta fördrag, ha ensamrätt att ingå avtal vilkas huvudsyfte är leveranser av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen; byrån skall därvid i förekommande fall handla inom ramen för avtal mellan gemenskapen och ett tredje land eller en internationell organisation.

Artikel 60 skall tillämpas på förbrukarnas efterfrågan och på avtal mellan förbrukarna och byrån om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen.

Byrån får dock bestämma leveransernas ursprungsort, om förbrukarna tillförsäkras villkor som är minst lika förmånliga som de i beställningen angivna.

Om kommissionen på begäran av de berörda förbrukarna finner att byrån inte alls eller endast till ett oskäligt pris är i stånd att inom rimlig tid leverera hela eller en del av det beställda materialet, skall förbrukarna ha rätt att direkt ingå avtal om leveranser från länder utanför gemenskapen, förutsatt att dessa avtal i huvudsak uppfyller de behov som anges i beställningarna.

Denna rätt skall medges för en tid av ett år; tiden kan förlängas om den situation som motiverat medgivandet består.

De förbrukare som använder sig av den rätt som avses i denna artikel skall underrätta kommissionen om planerade direkta avtal. Kommissionen kan inom en månad motsätta sig att avtalen ingås, om dessa strider mot målen för detta fördrag.

Med de undantag som anges i detta fördrag skall priserna bestämmas genom att tillgång och efterfrågan balanseras mot varandra enligt bestämmelserna i artikel 60; medlemsstaterna får inte åsidosätta dessa bestämmelser genom nationella föreskrifter.

En sådan prissättning skall vara förbjuden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning i strid med principen om lika tillgång enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Om byrån finner att en sådan prissättning förekommer, skall den underrätta kommissionen om detta.

Om kommissionen finner att byråns uppfattning är välgrundad, får kommissionen i fråga om de omtvistade anbuden justera priserna till en nivå som överensstämmer med principen om lika tillgång.

På förslag från kommissionen får rådet genom enhälligt beslut fastställa priser.

När byrån med tillämpning av artikel 60 fastställer villkoren för att effektuera beställningar, får den föreslå de förbrukare som har gjort beställningar en prisutjämning.

Kommissionen får inom ramarna för gemenskapens budget och på de villkor som den själv bestämmer, finansiellt medverka i prospekteringsverksamhet inom medlemsstaternas territorier.

Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer i syfte att främja prospektering och utnyttjande av mineralfyndigheter.

Medlemsstaterna skall varje år lämna kommissionen en rapport om utvecklingen av prospektering och produktion, sannolika tillgångar samt genomförda eller planerade investeringar i gruvor inom deras territorier. Dessa rapporter skall föreläggas rådet med ett yttrande från kommissionen som särskilt skall ange vilka åtgärder medlemsstaterna har vidtagit med anledning av de rekommendationer som lämnats enligt föregående stycke.

Om rådet på initiativ av kommissionen med kvalificerad majoritet finner att prospekteringsåtgärderna och ökningen av gruvdriften - trots att utvinningsmöjligheterna på lång sikt framstår som ekonomiskt berättigade - fortsätter att vara uppenbart otillräckliga, skall den berörda medlemsstaten, så länge som den inte har avhjälpt situationen, både för egen och för sina medborgares del anses ha avstått från rätten till lika tillgång till övriga resurser inom gemenskapen.

Kommissionen skall lämna medlemsstaterna lämpliga rekommendationer om fiskala bestämmelser eller bestämmelser om gruvdrift.

Av tillgångar som står till förfogande inom eller utom gemenskapen får byrån lägga upp sådana kommersiella lager som behövs för att underlätta gemenskapens försörjning och löpande leveranser.

Kommissionen får, om det behövs, besluta att beredskapslager skall läggas upp. Sättet för att finansiera sådan lagring skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen.

Om ett avtal mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land å den andra, även innehåller bestämmelser om leverans av sådana produkter som tillhör byråns kompetensområde, krävs samtycke i förväg av kommissionen för att avtalet skall kunna ingås eller förnyas såvitt gäller leveransen av dessa produkter.

Kommissionen får från tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel undanta överlåtelse, import eller export av sådana mindre mängder malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som vanligtvis används för forskning.

Byrån skall underrättas om all överlåtelse, import eller export som äger rum enligt denna bestämmelse.

Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på sådana avtal om behandling, omvandling eller bearbetning av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som ingås mellan

1. flera personer eller företag, om de behandlade, omvandlade eller bearbetade materialen därefter skall återställas till den person eller det företag varifrån de kommer,
2. en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas utom gemenskapen och därefter återställs till den person eller det företag varifrån de kommer,
3. en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas inom gemenskapen och därefter återställs antingen till den organisation eller medborgare varifrån de kommer eller till en av denna organisation eller medborgare angiven mottagare, som också hör hemma utanför gemenskapen.

De berörda personerna eller företagen skall underrätta byrån om förekomsten av sådana avtal och, så snart dessa har undertecknats, om de kvantiteter material som är föremål för sådan omsättning. Kommissionen får motsätta sig sådana avtal som avses i b), om den anser att omvandlingen eller bearbetningen inte kan utföras effektivt och säkert och utan materialförlust till skada för gemenskapen.

De material som är föremål för dessa avtal skall inom medlemsstaternas territorier vara underkastade de kontrollåtgärder som anges i kapitel 7. Bestämmelserna i kapitel 8 skall dock inte tillämpas på speciella klyvbara material som är föremål för avtal enligt c).

På initiativ av en medlemsstat eller kommissionen får rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet ändra bestämmelserna i detta kapitel, särskilt om oförutsedda omständigheter skapar en allmän bristsituation. Kommissionen skall pröva varje begäran som görs av en medlemsstat.

Sju år efter den 1 januari 1958 får rådet bekräfta samtliga dessa bestämmelser. Om någon sådan bekräftelse inte kommer till stånd, skall nya bestämmelser som avser förhållandena i detta kapitel antas enligt förfarandet i föregående stycke. (ändrad 1997 enligt art 8 Amsterdamfördraget)

KAPITEL 7

SÄKERHETSKONTROLL

Kommissionen skall enligt bestämmelserna i detta kapitel försäkra sig om att inom medlemsstaternas territorier

1. malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de av förbrukarna uppgivna,
2. föreskrifterna om försörjning iakttas liksom alla särskilda kontrollförpliktelser, som gemenskapen har avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation.

Den som upprättar eller driver en anläggning för framställning, separation eller annan användning av råmaterial eller speciella klyvbara material eller för behandling av bestrålade kärnbränslen skall underrätta kommissionen om anläggningens grundläggande tekniska data, om kännedom om dessa data behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77.

Kommissionen skall godkänna de metoder som skall användas för kemisk behandling av bestrålat material, i den utsträckning det behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77.

Kommissionen skall kräva att driftrapporter upprättas och tillhandahålls för att möjliggöra bokföring av förbrukade eller framställda malmer, råmaterial och speciella klyvbara material. Detsamma skall gälla för transport av råmaterial och speciella klyvbara material.

De som berörs skall underrätta myndigheterna i medlemsstaten i fråga om alla meddelanden som de lämnar kommissionen enligt artikel 78 eller första stycket i den här artikeln.

Arten och räckvidden av de förpliktelser som avses i första stycket i den här artikeln skall anges i en förordning utfärdad av kommissionen och godkänd av rådet.

Kommissionen får kräva att alla överskott av speciella klyvbara material som återvunnits eller erhållits som biprodukt och som inte används eller är färdiga att användas, skall deponeras hos byrån eller i andra lager som kontrolleras eller kan kontrolleras av kommissionen.

Speciella klyvbara material som har deponerats på det sättet skall utan dröjsmål återlämnas till de berörda parterna på deras begäran.

Kommissionen får sända inspektörer till medlemsstaternas territorier. Innan kommissionen lämnar en inspektör hans första uppdrag inom en medlemsstats territorium, skall den samråda med den berörda medlemsstaten; detta samråd skall även gälla för alla senare uppdrag för denna inspektör.

I den utsträckning som det behövs för kontroll av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material samt för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 77 skall inspektörerna, efter företeende av behörighetshandlingar, när som helst få tillgång till alla data samt tillträde till alla platser och hos alla personer som i sitt yrke befattar sig med material, utrustningar eller anläggningar, vilka är föremål för den i detta kapitel avsedda kontrollen. Om den berörda staten kräver det, skall de av kommissionen utsedda inspektörerna åtföljas av företrädare för myndigheterna i den staten; inspektörerna får dock inte därigenom försenas eller på annat sätt hindras i sin verksamhet.

Om genomförandet av kontrollen hindras, skall kommissionen av domstolens ordförande begära ett bemyndigande i syfte att med tvångsmedel säkerställa kontrollåtgärderna. Domstolens ordförande skall meddela beslut inom tre dagar.

Om ett dröjsmål innebär en risk får kommissionen själv i form av ett beslut utfärda en skriftlig order om att kontrollåtgärderna skall vidtas. Denna order skall omedelbart underställas domstolens ordförande för godkännande i efterhand.

Sedan bemyndigandet eller beslutet har meddelats skall den berörda statens nationella myndigheter säkerställa att inspektörerna får tillträde till de platser som anges i bemyndigandet eller beslutet.

Inspektörerna skall anställas av kommissionen.

De skall ta del av och granska den bokföring som avses i artikel 79. De skall rapportera varje överträdelse till kommissionen.

Kommissionen får utfärda ett direktiv som ålägger medlemsstaten i fråga att inom en tid som kommissionen bestämmer, vidta alla åtgärder som behövs för att få den konstaterade överträdelsen att upphöra; kommissionen skall underrätta rådet om detta.

Om medlemsstaten inte inom föreskriven tid följer kommissionens direktiv, får kommissionen eller varje berörd medlemsstat, med avsteg från artiklarna 141 och 142, omedelbart hänskjuta saken till domstolen.

1. Om personer eller företag åsidosätter de förpliktelser som åligger dem enligt detta kapitel, får kommissionen tillgripa sanktioner mot dem.

Dessa sanktioner är efter svårighetsgrad följande:

1. Varning.
2. Indragning av särskilda förmåner, såsom finansiellt eller tekniskt bistånd.
3. Företaget ställs för en tid av högst fyra månader under förvaltning av en person eller en grupp av personer som har utsetts i samförstånd av kommissionen och den stat där företaget hör hemma.
4. Råvaror och speciella klyvbara material återtas helt eller delvis.

2. Sådana beslut av kommissionen för att genomföra punkt 1 som innebär att material skall överlämnas, skall kunna verkställas. Besluten får verkställas inom medlemsstaternas territorier enligt artikel 164.

Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 157 skall talan som förs vid domstolen mot kommissionens beslut om sanktioner som avses i punkt 1, medföra att beslutet inte får verkställas. Domstolen får dock, efter framställning av kommissionen eller någon berörd medlemsstat, förordna om omedelbar verkställighet av beslutet.

Skyddet för skadelidande intressen skall säkerställas genom ett lämpligt rättsligt förfarande.

3. Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer om sådana lagar och andra författningar som inom deras territorier skall säkerställa att förpliktelserna enligt detta kapitel iakttas.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att sanktionerna verkställs och, i förekommande fall, att de för skadan ansvariga lämnar ersättning.

När kontrollen utövas får det inte förekomma någon diskriminering med hänsyn till det ändamål för vilket malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall användas.

Området för kontrollen och den närmare utformningen av denna samt befogenheterna för de organ som är ansvariga för kontrollen skall begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i detta kapitel.

Kontrollen får inte utsträckas till sådana för försvarsändamål avsedda material som är föremål för särskild bearbetning för dessa ändamål eller som efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning enligt en särskild plan.

Om nya omständigheter kräver det får den närmare utformningen av de kontrollåtgärder som avses i detta kapitel, på initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet. Kommissionen skall pröva varje framställning av en medlemsstat.

KAPITEL 8

EGENDOMSORDNING

De speciella klyvbara materialen skall vara gemenskapens egendom.

Gemenskapens äganderätt skall omfatta alla speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som är föremål för den i kapitel 7 avsedda säkerhetskontrollen.

Medlemsstaterna, personer eller företag skall ha en obegränsad rätt att använda och förbruka de speciella klyvbara material som på föreskrivet sätt har kommit i deras besittning, med förbehåll för deras förpliktelser enligt detta fördrag och då särskilt i fråga om säkerhetskontroll, byråns optionsrätt samt hälsoskydd.

Byrån skall i gemenskapens namn föra ett särskilt konto med beteckningen «Finanskonto för speciella klyvbara material».

1. På finanskontot för speciella klyvbara material skall

1. värdet av de speciella klyvbara material som överlämnas till eller ställs till förfogande för en medlemsstat, en person eller ett företag krediteras gemenskapen och debiteras medlemsstaten, personen eller företaget,
2. värdet av de speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som blir gemenskapens egendom debiteras gemenskapen och krediteras medlemsstaten, personen eller företaget. En motsvarande bokföringsåtgärd skall vidtas när en medlemsstat, en person eller ett företag till gemenskapen återställer speciella klyvbara material som tidigare har överlämnats eller ställts till förfogande för staten, personen eller företaget.

2. Värdeförändringar som berör de speciella klyvbara materialen skall vid bokföringen behandlas så, att de inte ger upphov till någon förlust eller vinst för gemenskapen. Eventuell förlust eller vinst skall stå för innehavarnas räkning.

3. Saldon som uppkommer genom de ovan angivna åtgärderna skall på borgenärens begäran omedelbart förfalla till betalning.

4. Vid tillämpningen av detta kapitel skall byrån i fråga om åtgärder som den vidtar för egen räkning anses som ett företag.

Om nya omständigheter kräver det får bestämmelserna i detta kapitel om gemenskapens äganderätt, på initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet. Kommissionen skall pröva varje sådan framställning av en medlemsstat.

Egendomsordningen i fråga om föremål, material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens äganderätt enligt detta kapitel, skall bestämmas genom lagstiftningen i varje medlemsstat.

KAPITEL 9

DEN GEMENSAMMA MARKNADEN PÅ KÄRNENERGIOMRÅDET

Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på de varor och produkter som är upptagna i de listor som utgör bilaga IV till detta fördrag.

Dessa listor kan på initiativ av kommissionen eller en medlemsstat ändras av rådet efter förslag från kommissionen.

Medlemsstaterna skall inbördes förbjuda alla import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa import- och exportrestriktioner, som avser (ändrad 1997 enl artikel 8 Amsterdamfördraget)

1. produkter upptagna i lista A1 och lista A2
2. produkter upptagna i lista B, om en gemensam tulltaxa tillämpas på dem och de åtföljs av ett av kommissionen utfärdat intyg som utvisar att de är avsedda för nukleära ändamål.

Utomeuropeiska territorier under en medlemsstats jurisdiktion får dock fortsätta att ta ut import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan av uteslutande fiskal karaktär. Dessa tullars och avgifters storlek och utformning får inte leda till någon diskriminering mellan denna stat och de övriga medlemsstaterna.

Upphävd 1997 enl art 8 i Amsterdamfördraget - (avsåg gemensam tulltaxa)

Upphävd 1997 enl art 8 i Amsterdamfördraget - (avsåg gemensam tulltaxa)

Medlemsstaterna skall upphäva alla på nationalitet grundade inskränkningar för tillträde till kvalificerade anställningar inom kärnenergiområdet såvitt gäller medborgare i medlemsstaterna, med förbehåll för de begränsningar som följer av grundläggande hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Efter att ha hört Europaparlamentet får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen, som först skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel.

Ingen på nationalitet grundad inskränkning får göras gällande gentemot offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer eller fysiska personer som lyder under en medlemsstats jurisdiktion och som önskar delta i uppförandet av kärnenergianläggningar av vetenskaplig eller industriell karaktär inom gemenskapen.

Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta ingåendet av försäkringsavtal som täcker risker med kärnenergi.

Rådet skall efter att ha hört Europaparlamentet och efter förslag från kommissionen, som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, med kvalificerad majoritet utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel. (ändrad 1997)

Kommissionen får lämna rekommendationer för att underlätta kapitalrörelser som är avsedda att finansiera sådan produktion som anges i den lista som utgör bilaga II till detta fördrag.

Upphävd 1997 enl art 8 i Amsterdamfördraget

KAPITEL 10

YTTRE FÖRBINDELSER

Gemenskapen kan inom ramen för sin kompetens åta sig förpliktelser genom att träffa avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land.

Kommissionen skall förhandla om sådana avtal enligt rådets direktiv; avtalen skall ingås av kommissionen med rådets godkännande; rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Kommissionen skall dock ensam förhandla om och ingå sådana avtal som kan genomföras utan rådets medverkan och inom ramen för den aktuella budgeten; kommissionen skall hålla rådet underrättat.

De avtal som har ingåtts med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land och i vilka utöver gemenskapen en eller flera medlemsstater deltar, skall inte träda i kraft förrän alla berörda medlemsstater har underrättat kommissionen om att avtalen kan tillämpas enligt bestämmelserna i deras nationella rättsordning.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina förslag till avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om avtalen berör tillämpningsområdet för detta fördrag.

Om ett förslag till avtal innehåller bestämmelser som utgör hinder för tillämpningen av detta fördrag, skall kommissionen lämna sina synpunkter till den berörda staten inom en månad efter det att kommissionen har underrättats om förslaget.

Den berörda staten får inte ingå det föreslagna avtalet, förrän den har tillgodosett kommissionens synpunkter eller har följt ett av domstolen på ansökan av staten i skyndsam ordning meddelat avgörande om de föreslagna bestämmelsernas förenlighet med detta fördrag. En ansökan kan ges in till domstolen när som helst efter det att staten har tagit emot kommissionens synpunkter.

Ingen person eller företag, som efter den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, efter tidpunkten för dessas anslutning, ingår eller förnyar ett avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, får åberopa avtalet för att undandra sig sina skyldigheter enligt detta fördrag. (ändrad 1997)

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för att på begäran av kommissionen kunna lämna denna all information om sådana avtal som, efter de tidpunkter som avses i föregående stycke och inom tillämpningsområdet för detta fördrag, har ingåtts av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Kommissionen får begära sådan information endast för att kontrollera att avtalen inte innehåller några bestämmelser som hindrar tillämpningen av detta fördrag. (ändrad 1997)

På ansökan av kommissionen skall domstolen avgöra om avtalen är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag.

Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra att avtal genomförs, som före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras anslutning ingåtts av en medlemsstat, en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om kommissionen senast trettio dagar efter det att fördraget trädde i kraft fick del av avtalen. (ändrad 1997)

Sådana avtal som ingås under tiden mellan den 25 mars 1957 och den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, mellan undertecknandet av anslutningsakten och tidpunkten för deras anslutning av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land kan dock inte åberopas gentemot detta fördrag, om domstolen efter ansökan av kommissionen finner att avsikten att undandra sig bestämmelserna i fördraget var ett avgörande motiv för den ena eller andra parten när avtalet ingicks. (ändrad 1997)

De medlemsstater som före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras anslutning har ingått avtal med tredje land om samarbete på kärnenergiområdet, skall tillsammans med kommissionen ta upp de förhandlingar med det berörda tredje landet som behövs för att säkerställa att gemenskapen i största möjliga utsträckning får överta de rättigheter och skyldigheter som följer av avtalen. (ändrad 1997)

Varje nytt avtal som följer av sådana förhandlingar kräver samtycke av den eller de medlemsstater som har undertecknat de nämnda avtalen samt godkännande av rådet, vilket skall besluta med kvalificerad majoritet.

AVDELNING III

Institutionella bestämmelser

KAPITEL I

GEMENSKAPENS INSTITUTIONER *

(*) Ändringar och tillägg gjorda i enlighet med Nicefördragets Artikel 3, från 2001.

Europaparlamentet, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de rådgivande och kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 2) i FEU.

Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en gemenskapsrättsakt utarbetas för att detta fördrag skall kunna genomföras.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 2) i FEU.

Då Europaparlamentet fullgör sina uppgifter får det på begäran av en fjärdedel av sina ledamöter tillsätta en tillfällig undersökningskommitté för att - utan att detta inverkar på de befogenheter som genom detta fördrag tilldelas andra institutioner eller organ - undersöka påstådda överträdelser eller missförhållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten, såvida inte de påstådda förhållandena är föremål för en domstolsprövning och domstolsförfarandet ännu inte har avslutats.

Den tillfälliga undersökningskommittén skall upplösas när den har överlämnat sin rapport.

Närmare föreskrifter om utövandet av undersökningsrätten skall fastställas av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 2) i FEU.

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat skall ha rätt att ensam eller tillsammans med andra medborgare eller personer göra en framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till gemenskapens verksamhetsområden och som direkt berör honom.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 2) i FEU.

1. Europaparlamentet skall utse en ombudsman med befogenhet att från varje unionsmedborgare eller varje annan fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ta emot klagomål om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.

Ombudsmannen skall inom ramen för sitt uppdrag företa de undersökningar som han finner berättigade, antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet; detta gäller dock inte om de påstådda förhållandena är eller har varit föremål för ett domstolsförfarande. Om ombudsmannen konstaterar att ett missförhållande har förekommit, skall han hänskjuta frågan till den berörda institutionen som skall ha en frist på tre månader för att delge honom sina synpunkter. Ombudsmannen skall därefter lämna en rapport till Europaparlamentet och den berörda institutionen. Den klagande skall underrättas om resultatet av dessa undersökningar.

Ombudsmannen skall förelägga Europaparlamentet en årlig rapport om resultatet av sina undersökningar.

2. Ombudsmannen skall utses efter varje val till Europaparlamentet för dess valperiod. Ombudsmannen kan utses på nytt.

Ombudsmannen kan på begäran av Europaparlamentet avsättas av domstolen om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

3. Ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning. Då han fullgör sina uppgifter får han inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från något organ. Ombudsmannen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

4. Efter yttrande från kommissionen och med godkännande av rådet med kvalificerad majoritet skall Europaparlamentet fastställa regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

(Punkterna 1 och 2 upphörde att gälla den 17 juli 1979 enligt artikel 14 i akten om val av företrädare i Europaparlamentet, införda från nämnda akt enl artikel 8 i Amsterdamfördraget 1997, ändringar och tillägg i pkt 3 , enl artikel 4 i Amsterdamfördraget. )

1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.

2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen (tillägg 1997)

3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år (införd 1997)

(*) Se även artikel 7.1 och 7.2 i akten om val av företrädare i Europaparlamentet.

Efter samtycke från Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter, skall rådet enhälligt fastställa bestämmelser om detta och rekommendera medlemsstaterna att anta bestämmelserna i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser (**).

5. Europaparlamentet skall, efter yttrande från kommissionen och sedan rådet genom beslut med kvalificerad majoritet gett sitt godkännande, fastställa regler och allmänna villkor för hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden. Alla regler eller villkor som rör beskattning av ledamöter eller före detta ledamöter kräver enhällighet i rådet. (tillägg 1997, ändrad 2001 )

(**) Punkt 3 i dess lydelse enligt artikel I 3) i FEU.

Europaparlamentet skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den andra tisdagen i mars (***) (****).

(***) Första stycket i dess lydelse enligt artikel 27.1 i fusionsfördraget.

(****) Se även artikel 10.3 i akten om val av företrädare i Europaparlamentet såvitt avser andra meningen i detta stycke.

Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller dess ledamöter.

Europaparlamentet skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.

Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig på kommissionens vägnar.

Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller dess ledamöter.

Rådet skall höras av Europaparlamentet under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning.

Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall Europaparlamentet besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger.

Europaparlamentet skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av Europaparlamentets ledamöter.

Europaparlamentets protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser.

Europaparlamentet skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger Europaparlamentet.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 4) i FEU.

Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet, får Europaparlamentet inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning.

Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av Europaparlamentets ledamöter, skall kommissionens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 127. I så fall skall mandattiden för de ledamöter av kommissionen som utses att ersätta dem löpa ut samma dag som mandattiden skulle ha löpt ut för de ledamöter av kommissionen som samfällt har tvingats avgå.

Rådet skall fullgöra sina uppgifter och utöva sina befogenheter att fatta beslut enligt bestämmelserna i detta fördrag.

Det skall vidta alla åtgärder inom sitt kompetensområde för att samordna verksamheten inom medlemsstaterna och gemenskapen.

(*) Artikeln införd genom artikel I 5) i FEU.

Rådet skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat på ministernivå med befogenhet att fatta bindande beslut för denna medlemsstats regering.

Ordförandeskapet i rådet skall utövas av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning som bestäms genom enhälligt beslut av rådet (**).

(**) Andra stycket i dess lydelse enligt artikel 12 i AA A/FIN/S. Se även rådets beslut av den 1 januari 1995 om ordningen för utövande av ordförandeskapet i rådet (del I, s. 865).

(*) Artikeln införd genom artikel I 5) i FEU.

Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen.

1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall rådets beslut fattas med en majoritet av medlemmarna.

2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas på följande sätt:

Rådets beslut skall fattas med minst

• 62 röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen,
• 62 röster från minst 10 medlemsstater i andra fall (*).

(*) 2 Punkt 2 som den ändrats genom artikel 15 i AA A/FIN/S i den lydelse som framgår av artikel 8 i BA AA A/FIN/S.

3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet.

När rådet enligt detta fördrag fattar beslut om förslag från kommissionen, krävs enhällighet för att ändra förslaget.

Så länge rådet inte har fattat något beslut får kommissionen ändra sitt ursprungliga förslag, särskilt i de fall då Europaparlamentet har hörts om förslaget.

Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.

(*) Artikeln införd genom artikel I 6) i FEU, ändrad 1997 - artikel 4 Amsterdamfördraget

1. En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

2. Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. (ändrad 2001 )

Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.

3. Rådet skall anta sin egen arbetsordning.

Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag.

(**) Artikeln införd genom artikel I 7) i FEU.

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.

För att säkerställa utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen skall kommissionen

• övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget,
• lämna rekommendationer eller yttranden på ämnesområden som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt,
• ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och Europaparlamentets rättsakter på de villkor som anges i fördraget,
• utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av rådet.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU.

Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av Europaparlamentets session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU.

1. Kommissionen skall bestå av 20 ledamöter som utses på grundval av sin allmänna duglighet och vars oavhängighet inte kan ifrågasättas (**).

(**) Punkt 1 första stycket som det ändrats genom artikel 16 i AA A/FIN/S i den lydelse som framgår av artikel 9 i BA AA A/FIN/S.

Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.

Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen.

I kommissionen måste ingå minst en medborgare från varje medlemsstat, men högst två ledamöter av kommissionen får vara av samma nationalitet.

2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter.

Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 129 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU, pkt 2 ändrad 1997 artikel 4 i Amsterdamfördraget.

1. Ledamöterna av kommissionen skall utses enligt förfarandet i punkt 2 för en tid av fem år, om inte i förekommande fall annat följer av artikel 114.

Deras mandat kan förnyas.

Rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, skall med kvalificerad majoritet nominera den person som det vill utse till kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet. (ändrad 2001 )

Rådet skall med kvalificerad majoritet och i samförstånd med den nominerade ordföranden anta förteckningen över de övriga personer som det vill utse till ledamöter av kommissionen, vilken skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. (ändrad 2001 )

Ordföranden och de övriga ledamöterna av kommissionen som har nominerats på detta sätt skall som kollegium godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. Efter Europaparlamentets godk ännande skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet utse ordföranden och de övriga ledamöterna av kommissionen. (ändrad 2001 )

3. (utgår 1997)

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU.

En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.

För den entledigade, avsatte eller avlidne ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses. (ändrad 2001 )

Om ordföranden begär sitt entledigande, avsätts eller avlider, skall en ersättare utses för återstoden av hans mandattid. Förfarandet enligt artikel 127.2 skall tillämpas när en sådan skall utses. (ändrad 2001 )

En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare har utsetts eller rådet i enlighet med andra stycket i den här artikeln har beslutat att någon ersättare inte behöver utses, utom vid fall av avsättning enligt artikel 129. (ändrad 2001 )

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU.

Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU och ändrad/utökad 2001 .

1. Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande, som skall besluta om den interna organisationen för att säkerställa konsekvens, effektivitet och kollegialitet i kommissionens handlande.

2. Kommissionens olika ansvarsområden skall struktureras och fördelas mellan dess ledamöter av ordföranden. Ordföranden får ändra denna ansvarsfördelning under mandatperioden. Kommissionens ledamöter skall under ledning av ordföranden utföra de uppgifter som denne ålägger dem.

3. Efter kollegiets godkännande skall ordföranden bland kommissionens ledamöter utse vice ordförande.

4. En kommissionsledamot skall begära sitt entledigande om ordföranden efter kollegiets godkännande begär detta.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU.

Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.

Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter enligt detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.

(*) Artikeln införd genom artikel I 8) i FEU ändrad 1997 artikel 4 i Amsterdamfördraget.

(utgått 2001 )

Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande.

Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande. (införd 1997)

1. En vetenskaplig och teknisk kommitté med rådgivande uppgifter skall inrättas hos kommissionen.

Kommittén skall höras i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras i alla de fall då kommissionen finner det lämpligt.

2. Kommittén skall ha 38 medlemmar som rådet utser efter att ha hört kommissionen (*).

(*) Punkt 2 första stycket som det ändrats genom artikel 26 i AA A/FIN/S i den lydelse som framgår av artikel 17 i BA A/FIN/S.

Kommitténs medlemmar skall ha personliga mandat och utses för fem år. De får återväljas. De får inte vara bundna av några tvingande instruktioner.

Vetenskapliga och tekniska kommittén skall varje år bland sina medlemmar välja ordförande och presidium.

För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen när det behövs samråda och tillsätta utredningskommittéer.

Domstolen och förstainstansrätten skall inom ramen för sina respektive behörighetsområden säkerst älla att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag.

Dessutom får särskilda rättsinstanser knytas till förstainstansrätten enligt villkoren i artikel 140b för att, på vissa särskilda områden, utöva domsrätt enligt detta fördrag

(**) I dess lydelse enligt Nicefördraget 2001

Domstolen skall bestå av en domare per medlemsstat.

Domstolen skall sammanträda i olika avdelningar eller i stor avdelning, i enlighet med föreskrifterna i domstolens stadga.

När så föreskrivs i stadgan kan domstolen även sammanträda i plenum.

Domstolen skall biträdas av åtta generaladvokater. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater. (ändrad 1997 och 2001 )

Generaladvokaterna skall vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade yttranden i ärenden som enligt domstolens stadga kräver deras deltagande. (ändrad 2001 )

(*) Artikeln ändrad 2001 med Niceavtalet)

Domstolens domare och generaladvokater skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer; de skall utses för en tid av sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.

En del av domartjänsterna och tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år i enlighet med föreskrifterna i domstolens stadga.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.

Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktioner för denne.

Domstolen skall fastställa sina rättegångsregler. Dessa regler skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.

(*) Artikeln ändrad 2001 med Niceavtalet)

Förstainstansrätten skall ha minst en domare per medlemsstat. Antalet domare skall fastställas i domstolens stadga. I stadgan kan det föreskrivas att förstainstansrätten skall biträdas av generaladvokater.

Ledamöterna av förstainstansrätten skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av höga domarämbeten. De skall utses för en tid av sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. En del av ledamöterna skall nytillsättas vart tredje år. Avgående ledamöter kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja förstainstansrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

Förstainstansrätten skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktioner för denne.

Förstainstansrätten skall fastställa sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Dessa regler skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.

Om inte annat föreskrivs i domstolens stadga, skall de bestämmelser i detta fördrag som avser domstolen tillämpas på förstainstansrätten.

(*) Artikeln ändrad 2001 med Niceavtalet)

1. Förstainstansrätten skall vara behörig att i första instans pröva och avgöra de ärenden som anges i artiklarna 146, 148, 151, 152 och 153, med undantag av de ärenden som åvilar en särskild rättsinstans och de som enligt stadgan faller under domstolens behörighet. I stadgan kan det fastställas att förstainstansrätten skall vara behörig för andra grupper av ärenden.

Förstainstansrättens avgöranden enligt denna punkt kan överklagas till domstolen, dock endast i rättsfrågor, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan.

2. Förstainstansrätten skall vara behörig att pröva och avgöra överklaganden mot avgöranden som fattas av de särskilda rättsinstanser som upprättas enligt artikel 140b.

Förstainstansrättens avgöranden enligt denna punkt kan i undantagsfall omprövas av domstolen, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan, om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller konsekvensen i gemenskapsrätten.

3. Förstainstansrätten skall vara behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavg örande enligt artikel 150 på särskilda områden som fastställs i stadgan.

Om förstainstansrätten anser att ett ärende kräver ett principbeslut som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i gemenskapsrätten, kan den hänskjuta ärendet till domstolen för beslut.

Förstainstansrättens avgöranden av frågor som hänskjutits för förhandsavgörande kan i undantagsfall omprövas av domstolen, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan, om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller konsekvensen i gemenskapsrätten.

(*) Artikeln införd 2001 med Niceavtalet)

Rådet får genom enhälligt beslut, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och domstolen eller på begäran av domstolen och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen, upprätta särskilda rättsinstanser med uppgift att i första instans pröva och avgöra vissa grupper av ärenden på särskilda områden.

I beslutet om upprättandet av en särskild rättsinstans skall bestämmelser om rättsinstansens sammansättning fastställas och omfattningen av dess behörighet preciseras.

De särskilda rättsinstansernas beslut kan överklagas till förstainstansrätten endast i rättsfrågor eller, om det i beslutet om upprättande av rättsinstansen så fastställs, även i sakfrågor.

Ledamöterna av de särskilda rättsinstanserna skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av domarämbeten. De skall utses av rådet genom enhälligt beslut.

De särskilda rättsinstanserna skall fastställa sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Dessa regler skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.

Om inte annat föreskrivs i beslutet om upprättandet av den särskilda rättsinstansen skall de bestämmelser i detta fördrag som avser domstolen och bestämmelserna i domstolens stadga tillämpas på de särskilda rättsinstanserna.

Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till domstolen.

En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen.

Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen.

Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.

Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 12) i FEU.

1. Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.

2. Om kommissionen anser att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit sådana åtgärder skall kommissionen, efter att ha gett staten tillfälle att framföra sina synpunkter, avge ett motiverat yttrande i vilket den preciserar på vilka punkter den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa domstolens dom.

Om den berörda medlemsstaten underlåter att inom den tidsfrist som kommissionen bestämt vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom, får kommissionen väcka talan vid domstolen. Därvid skall kommissionen ange det standardbelopp eller det vite som den med hänsyn till omständigheterna anser det lämpligt att den berörda medlemsstaten skall betala.

Om domstolen finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att efterkomma dess dom, kan den förelägga staten att betala ett standardbelopp eller ett vite.

Detta förfarande skall inte inverka på tillämpningen av artikel 142.

Domstolen skall ha full prövningsrätt i fråga om

1. talan som väcks enligt artikel 12 för att få lämpliga villkor fastställda för licenser och underlicenser som kommissionen upplåter,
2. talan som väcks av personer eller företag om sanktioner som kommissionen ålagt dem enligt artikel 83.

Om kommissionen anser att en person eller ett företag har överträtt detta fördrag utan att artikel 83 är tillämplig, skall kommissionen anmoda den medlemsstat som personen eller företaget lyder under att se till att sanktioner vidtas på grund av överträdelsen enligt statens nationella lagstiftning.

Om den berörda staten inte följer en sådan begäran inom den frist som kommissionen har bestämt, får kommissionen föra ärendet till domstolen för att få den överträdelse fastställd som personen eller företaget anklagas för.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 13) i FEU, ändrad 1997, enl artikel 4 i Amsterdamfördraget och 2001 enligt Nicefördraget.

Domstolen skall granska lagenligheten av de rättsakter som antas av rådet eller kommissionen och som inte är rekommendationer och yttranden, samt sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredje man.

För detta ändamål skall domstolen vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av Europaparlamentet, av rådet eller av kommissionen rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk.

Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som revisionsrätten väcker för att tillvarata sina rättigheter. (ändrad 1997)

Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna.

Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.

Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående.

Om rådet eller kommissionen i strid med detta fördrag underlåter att vidta åtgärder, får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få överträdelsen fastslagen.

En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan väckas inom en ytterligare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.

Den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 188 andra stycket.

Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående

1. tolkningen av detta fördrag,
2. giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner,
3. tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när stadgarna föreskriver detta.

När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, får denna domstol, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare till domstolen.

Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 188 andra stycket.

Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren.

Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.

Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i detta fördrag, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.

Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.

Utan hinder av att den frist som avses i artikel 146 tredje stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning som rådet eller kommissionen antagit, med stöd av artikel 146 första stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.

Utom i de fall då något annat föreskrivs i detta fördrag skall talan som förs vid domstolen inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.

I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.

Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 164.

(*) Artikeln ändrad 2001 med Niceavtalet)

Domstolens stadga skall fastställas i ett särskilt protokoll.

Rådet får genom enhälligt beslut, på begäran av domstolen och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen, eller på begäran av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och domstolen, ändra bestämmelserna i stadgan med undantag av avdelning I i denna.

(**) Avsnitt V (artikel 160a-160c, tidigare artiklarna 180 och 180a) infört genom artikel I 14) i FEU.

Revisionsrätten skall revidera räkenskaperna.

1. Revisionsrätten skall bestå av en medborgare från varje medlemsstat. (ändrad 2001 )

2. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är särskilt kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.

.3. Revisionsrättens ledamöter skall utses för en tid av sex år. Rådet skall med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet anta den förteckning över ledamöter som skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. Revisionsrättens ledamöter kan utnämnas på nytt.

(stycke utgått 1997)

Dessa skall bland sig välja revisionsrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

4. Ledamöterna av revisisonsrätten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.

5. Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

6. Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen enligt punkt 7.

För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.

Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts.

7. En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.

8. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, arvoden och pensioner. Rådet skall också med samma majoritet fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.

9. De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten.

1. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter. Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ som gemenskapen har upprättat, såvida inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan granskning.

Revisionsrätten skall till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, vilken skall offentligg öras i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förklaring får kompletteras med särskilda bedömningar av varje större område i gemenskapens verksamhet. (ändrad 1997 och 2001 )

2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt rapportera om alla fall av oegentligheter. (ändrad 1997)

Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp som betalats in till gemenskapen.

Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.

Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.

3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter. Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta revisionsrätten om de avser att delta i granskningen. (ändrad 1997)

Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift. (ändrad 1997)

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar. (tillägg1997)

4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Rapporten skall överlämnas till gemenskapens övriga institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Revisionsrätten får också när som helst framföra synpunkter i särskilda frågor, speciellt i form av särskilda rapporter, och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens övriga institutioner. (ändrad 2001 )

Revisionsrätten skall anta sina årsrapporter, särskilda rapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter. Den kan emellertid inom sig inrätta avdelningar för att anta vissa kategorier av rapporter eller yttranden enligt de villkor som anges i dess arbetsordning. (ändrad 2001 )

Den skall biträda Europaparlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. (ändrad 2001 )

Revisionsrätten skall själv fastställa sin arbetsordning. Denna skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet. (tillägg 2001 )

KAPITEL 2

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR FLERA INSTITUTIONER

För att fullgöra sina uppgifter skall rådet och kommissionen enligt bestämmelserna i detta fördrag utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden.

En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.

Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.

Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.

Rådets och kommissionens förordningar, direktiv och beslut skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas enligt detta fördrag.

Förordningen skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. De skall träda i kraft den dag som förordningarna anger eller, om viss tid inte blivit utsatt, den tjugonde dagen efter offentliggö- randet. (ändrad 2001 )

Direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske, skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen, domstolen och den skiljedomskommitté som inrättats enligt artikel 18.

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt.

KAPITEL 3

EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion.

Kommittén skall vara sammansatt av företrädare för de olika ekonomiska och sociala grupperingarna i det organiserade civila samhället, särskilt företrädare för tillverkare, jordbrukare, transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken, konsumenter och allmänna samhällsintressen. (ändrad 2001 )

(*) I dess lydelse enligt artikel I 15) i FEU, ändrad 2001 med Niceavtalet.

Antalet ledamöter i Ekonomiska och sociala kommittén får inte överstiga 350.

Antalet ledamöter i kommittén skall vara följande:

Kommitténs medlemmar får inte bindas av några instruktioner. De skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa kommittémedlemmarnas arvoden.

1. Kommitténs ledamöter skall utses för en tid av fyra år på förslag av medlemsstaterna. Rådet skall med kvalificerad majoritet anta den förteckning över ledamöter som skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. Kommitténs ledamöter kan utnämnas på nytt. (ändrad 2001 )

(stycket utgått)

2. Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 16) i FEU.

Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år.

Den skall anta sin egen arbetsordning.

Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Den kan också sammanträda på eget initiativ.

Kommittén får vara indelad i facksektioner.

Facksektionerna skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte höras oberoende av kommittén.

Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande.

Arbetsordningen skall bestämma hur facksektionerna och underkommittéerna skall vara sammansatta och vilka behörighetsregler som skall gälla för dem.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 17) i FEU m tillägg 1997. enl artikel 4 i Amsterdamfördraget.

Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Den får på eget initiativ avge ett yttrande i sådana fall där den anser att det är lämpligt.

Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte föreligger.

Kommitténs och facksektionernas yttranden med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen.

Europaparlamentet kan höra Ekonomiska och sociala kommittén (tillägg 1997)

AVDELNING IV

Finansiella bestämmelser

1. Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, med undantag av dem som hänför sig till byrån och till de gemensamma företagen, skall beräknas för varje budgetår och tas upp antingen i driftbudgeten eller i forsknings- och investeringsbudgeten.

Varje budgets inkomster och utgifter skall balansera varandra.

2. Inkomster och utgifter för byrån, som skall drivas enligt affärsmässiga principer, skall beräknas i en särskild finansieringsplan.

Villkoren för förslag till samt användning och kontroll av dessa inkomster och utgifter skall med beaktande av byråns stadga bestämmas i den budgetförordning som skall fastställas enligt artikel 183.

3. Inkomst- och utgiftsförslag samt drifträkenskaper och balansräkningar för de gemensamma företagen skall för varje budgetår överlämnas till kommissionen, rådet och Europaparlamentet enligt stadgarna för dessa företag.

4. Lån för att finansiera forskning eller investeringar skall tas upp på de villkor som rådet fastställer enligt artikel 177.5.

Gemenskapen får låna på en medlemsstats kapitalmarknad, antingen enligt den lagstiftning som gäller för inrikes emissioner eller, i avsaknad av sådan lagstiftning, på grund av ett avtal mellan medlemsstaten och kommissionen.

Den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter får vägra att ge sitt samtycke, endast om det finns anledning att befara allvarliga störningar på den statens kapitalmarknad.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 19) i FEU.

Utan att det inverkar på andra inkomster skall budgeten finansieras helt av egna medel.

Rådet skall enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa bestämmelser om gemenskapens system för egna medel samt rekommendera medlemsstaterna att anta dessa bestämmelser i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

(**) Artikeln införd genom artikel I 20) i FEU.

För att budgetdisciplinen skall upprätthållas får kommissionen inte lägga fram något förslag till gemenskapsrättsakt eller ändra sina förslag eller besluta om någon genomförandeåtgärd som kan medföra betydande verkningar för budgeten, utan att avge en försäkran om att förslaget eller åtgärden kan finansieras inom ramen för gemenskapens egna medel i enlighet med de bestämmelser som fastställts av rådet enligt artikel 173.

1. De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall särskilt avse

1. administrationsutgifter,
2. utgifter för säkerhetskontroll och hälsoskydd.

2. De utgifter som tas upp i forsknings- och investeringsbudgeten skall särskilt avse

1. utgifter för att genomföra gemenskapens forskningsprogram,
2. eventuella bidrag till byråns kapital och till dennas investeringsutgifter,
3. utgifter för utrustning av undervisningsanstalter,
4. eventuellt deltagande i de gemensamma företagen och i vissa gemensamma projekt.

De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall beviljas för ett budgetår, om inte något annat har bestämts i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.

På de villkor som skall fastställas enligt artikel 183 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte har förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret.

Anslagen för driftutgifter skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.

Europaparlamentets, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av budgeten, om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.

1. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet, skall anslagen till forsknings- och investeringsutgifter omfatta

1. bemyndiganden att ingå förpliktelser som täcker en serie poster vilka bildar en särskild enhet och ett sammanhängande helt,
2. betalningsbemyndiganden som utgör den övre gränsen för de utgifter som varje år får förekomma för att täcka de enligt a) ingångna förpliktelserna.

2. En plan över förfallotider för förpliktelser och betalningar skall som bilaga fogas till det av kommissionen framlagda budgetförslaget.

3. Anslagen för forsknings- och investeringsutgifter skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som fastställts enligt artikel 183.

4. Outnyttjade betalningsbemyndiganden skall genom beslut av kommissionen föras över till närmast följande budgetår, om inte rådet beslutar något annat.

(*) I dess lydelse enligt artikel 20 i fördraget om ändring av vissa finansiella bestämmelser.

(**) UTGIVARENS ANMÄRKNING

Den gemensamma förklaringen av Europaparlamentet, rådet och kommissionen, antagen den 30 juni 1982, om olika åtgärder för att förbättra budgetförfarandet finns återgiven på s. 881 i del I.

1. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.

Med budget avses i denna artikel driftbudgeten samt forsknings- och investeringsbudgeten.

2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.

Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.

3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.

Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till Europaparlamentet.

4. Budgetförslaget skall föreläggas Europaparlamentet senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.

Europaparlamentet har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.

Om Europaparlamentet inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Om Europaparlamentet inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.

Om Europaparlamentet inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.

5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor:

1. Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av Europaparlamentet.
2. I fråga om ändringsförslagen får rådet
• med kvalificerad majoritet avslå ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses godkänt,
• med kvalificerad majoritet godkänna ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget,
• när rådet enligt någon av de två föregående strecksatserna har avslagit ett ändringsförslag, genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp.

Budgetförslaget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt.

Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av Europaparlamentet och om de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet har godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.

Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av Europaparlamentet eller om Europaparlamentets ändringsförslag har avslagits eller modifierats, skall det modifierade budgetförslaget åter överlämnas till Europaparlamentet. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om resultatet av sina överväganden.

6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts Europaparlamentet får Europaparlamentet, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de modifieringar av Europaparlamentets ändringar som gjorts av rådet och skall Europaparlamentet anta budgeten i enlighet därmed. Om Europaparlamentet inte har fattat något beslut inom denna frist, skall budgeten anses slutgiltigt antagen.

7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall Europaparlamentets ordförande förklara att budgeten har blivit slutgiltigt antagen.

8. Om viktiga skäl föreligger får dock Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt förslag framlagt.

9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.

Kommissionen skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala procentsats beroende på

• volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen,
• den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar,
  och
• utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.

Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen. Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i denna punkt fjärde och femte styckena.

Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får Europaparlamentet då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.

Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och Europaparlamentet, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna.

10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.

(*) I dess lydelse enligt artikel 21 i fördraget om ändring av vissa finansiella bestämmelser.

Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.

Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.

Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till Europaparlamentet; inom 30 dagar får Europaparlamentet, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna, fatta ett stycket. Denna del av rådets beslut skall skjutas upp till dess att Europaparlamentet har fattat sitt beslut. Om Europaparlamentet inte inom denna frist har fattat ett beslut som avviker från rådets beslut, skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget.

I de beslut som avses i andra och tredje styckena skall redovisas de åtgärder som krävs i fråga om resurser för att säkerställa tillämpningen av denna artikel.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 21) i FEU, ändrad 1997, enl artikel 4 i Amsterdamfördraget.

I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning. (ändrad 1997)

Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras.

Kommissionen får inom budgetarna föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.

(*) Artikeln tillagd genom artikel 22 i fördraget om ändring av vissa finansiella bestämmelser.

Kommissionen skall årligen till rådet och Europaparlamentet överlämna en redovisning för hur budgeten genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder.

(**) I dess lydelse enligt artikel I 23) i FEU , ändrad 1997, enl artikel 4 i Amsterdamfördraget.

1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar som avses i artikel 179a, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som avses i artikel 160c.1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av betydelse i detta sammanhang. (ändrad 1997)

2. Innan Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet, eller för andra ändamål i samband med att kommissionen utövar sina befogenheter beträffande budgetens genomförande, kan det anmoda kommissionen att redogöra för verkställigheten av utgifterna eller för hur de finansiella kontrollsystemen fungerar. Kommissionen skall på begäran lägga fram alla nödvändiga uppgifter för Europaparlamentet.

3. Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i besluten om ansvarsfrihet, andra iakttagelser från Europaparlamentet om verkställigheten av utgifterna samt de kommentarer som är fogade till rådets rekommendationer om ansvarsfrihet.

På begäran av Europaparlamentet eller rådet skall kommissionen rapportera om de åtgärder som den har vidtagit mot bakgrund av dessa iakttagelser och kommentarer, särskilt om de instruktioner som den har gett de avdelningar som ansvarar för budgetarnas genomförande. Dessa rapporter skall också översändas till revisionsrätten.

De budgetar och den finansieringsplan som avses i artikel 171.1 och 171.2 skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.

(utgått 1997)

1. Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta, i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.

2. Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.

3. Med hänsyn till gemenskapens utgifter i tredje lands valuta skall kommissionen, innan budgetarna slutgiltigt fastställs, förelägga rådet en plan som visar förutsedda inkomster och utgifter i olika valutor.

Denna plan skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Planen får ändras under budgetåret enligt samma förfarande.

4. Medlemsstaterna skall enligt fördelningstalen i artikel 172 till kommissionen överlåta sådana tredje lands valutor som behövs för de utgifter som anges i planen enligt punkt 3. Enligt samma fördelningstal skall tredje lands valutor som kommissionen har mottagit, överlåtas till medlemsstaterna.

5. Kommissionen får fritt förfoga över tredje lands valutor som kommer från lån som kommissionen har tagit upp i sådana länder.

6. På förslag från kommissionen får rådet enhälligt besluta att de i de föregående styckena föreskrivna valutabestämmelserna helt eller delvis skall tillämpas på byrån och de gemensamma företagen samt att bestämmelserna i förekommande fall skall anpassas efter dessa organs behov.

(*) I dess lydelse enligt Nicefördraget

1. Rådet skall genom enhälligt beslut, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och erhållit revisionsrättens yttrande

1. utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
2. bestämma regler för styrekonomers, utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll.

Från och med den 1 januari 2007 skall rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och erhållit revisionsrättens yttrande.

2. Rådet skall genom enhälligt beslut, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och erhållit revisionsrättens yttrande, fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka de budgetinkomster som fastställs i den ordning som gäller för gemenskapens egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt bestämma nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov.

(**) Artikeln införd genom artikel I 25) i FEU.

Medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta fördrag skall medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier. De skall för detta ändamål med kommissionens hjälp organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga avdelningarna i sina förvaltningar.

AVDELNING V

Allmänna bestämmelser

Gemenskapen skall vara en juridisk person.

Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen.

(Artikeln upphävd genom artikel 24.2 i fusionsfördraget)

[ Se artikel 24.1 i fusionsfördraget som har följande lydelse:

1. Tjänstemän och övriga anställda i Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen skall den dag då detta fördrag träder i kraft bli tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och ingå i gemenskapernas enhetliga administration.

Rådet skall, på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, med kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.]

Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.

Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem.

Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.

Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i domstolens stadga, enhälligt fastställas av rådet. (ändrad 2001 )

(Artikeln upphävd genom artikel 28 andra stycket i fusionsfördraget, införd i ny lydelse 1997))

Medlemsstaterna skall vidta alla sådana allmänna eller särskilda åtgärder som är ägnade att säkerställa att de förpliktelser fullgörs, som följer av detta fördrag eller av rättsakter som gemenskapens institutioner har beslutat om. Medlemsstaterna skall underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter.

De skall avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av målen för detta fördrag.

Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på annat sätt än som bestämts genom fördraget.

1. Ledamöterna och medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéerna, gemenskapens tjänstemän och övriga anställda samt alla andra personer, som antingen i tjänsten eller genom sina offentliga eller privata förbindelser med gemenskapens institutioner eller anläggningar eller med de gemensamma företagen skaffar sig eller får vetskap om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper, dokument eller föremål vilka är sekretessbelagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även efter det att deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen gentemot alla obehöriga personer samt allmänheten.

Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot statens sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det gäller behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott.

2. Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser som inom statens territorium reglerar klassificering och sekretess i fråga om sådana upplysningar, kunskaper, dokument och föremål som omfattas av detta fördrag.

Kommissionen skall se till att de övriga medlemsstaterna underrättas om dessa bestämmelser.

Varje medlemsstat skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta att det gradvis införs ett så enhetligt och omfattande sekretesskydd som möjligt. Efter att ha hört de berörda medlemsstaterna får kommissionen utfärda rekommendationer för detta ändamål.

3. Gemenskapens institutioner och deras anläggningar samt de gemensamma företagen skall tillämpa de bestämmelser om sekretess- skydd som gäller inom det territorium där de är belägna.

4. Om ett bemyndigande att inhämta uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, dokument eller föremål som omfattas av detta fördrag och som är sekretessbelagda har lämnats av någon av gemenskapens institutioner eller av en medlemsstat till en person, som utövar sin verksamhet inom tillämpningsområdet för detta fördrag, skall bemyndigandet godtas av varje annan institution och varje annan medlemsstat.

5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra tillämpningen av sådana särskilda bestämmelser som följer av avtal mellan en medlemsstat och tredje land eller internationella organisationer.

Gemenskapens institutioner, byrån och de gemensamma företagen skall när de tillämpar detta fördrag respektera de villkor för tillgång till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som av hänsyn till allmän ordning eller hälsa har ställts upp i nationella föreskrifter.

Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag, avses vid tillämpningen av fördraget med

1. «person»: varje fysisk person som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget,
2. «företag»: varje företag eller institution - oavsett dess offentligrättsliga eller privaträttsliga ställning - som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget.

Vid tillämpningen av detta fördrag avses med

1. «speciella klyvbara material»: plutonium 239; uran 233; uran som anrikats med uran 235 eller 233; varje produkt som innehåller en eller flera av de nämnda isotoperna och sådana andra klyvbara material som rådet kan komma att fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen; begreppet «speciella klyvbara material» skall dock inte innefatta råmaterial;
2. «råmaterial»: uran som innehåller den isotopblandning som förekommer i naturen; uran vars halt av uran 235 är lägre än den normala; torium; samtliga ovannämnda material i form av metall, i legeringar, i kemiska föreningar eller i koncentrat; varje annat material som innehåller ett eller flera av ovannämnda material i sådana koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen;
3. «råmaterial»: uran som innehåller den isotopblandning som förekommer i naturen; uran vars halt av uran 235 är lägre än den normala; torium; samtliga ovannämnda material i form av metall, i legeringar, i kemiska föreningar eller i koncentrat; varje annat material som innehåller ett eller flera av ovannämnda material i sådana koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen;
4. «malmer»: varje slag av malm som - i sådana genomsnittliga koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen - innehåller ämnen, från vilka de ovan definierade råmaterialen kan utvinnas genom lämpliga kemiska och fysikaliska processer.

Om inte något annat föreskrivs, skall detta fördrag tillämpas på medlemsstaternas europeiska territorier och på utomeuropeiska territorier under deras jurisdiktion.

Det skall även tillämpas på de europeiska territorier, vilkas utrikes angelägenheter omhänderhas av en medlemsstat.

Utan hinder av föregående punkter skall följande gälla:

1. Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna (*);

---

(*) I dess lydelse enligt artikel I 26) i FEU.

---

2. Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern.
3. Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda förbindelser med Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och som inte har tagits med i bilaga IV till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
4. Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i det fördrag om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemenskapen som undertecknats den 22 januari 1972 (**) (***);

---

(**) Se band II, del II i denna utgåva. (***) Tredje stycket tillagt genom artikel 27 i AA DK/IRL/UK i den lydelse som framgår av artikel 16 i BA AA DK/IRL/UK.

---

(utgått 1997 - var ett undantag för Åland)

---

(*) Led e) tillagt genom artikel 38 i AA A/FIN/S i den lydelse som framgår av artikel 19 i BA AA A/FIN/S.

---

Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt Världshandelsorganisationens organ. (ändrad 1997)

Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer.

Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet.

(**) I dess lydelse enligt artikel I 27) i FEU.

Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling; de närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd.

Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag.

Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.

1. Om ett beslut har fattats enligt artikel 7.3 i Fördraget om Europeiska unionen om att tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstatasmedlemsstats regering, gäller det tillfälliga upphävandet även med avseende på det här fördraget. (ändrad 2001 )

2. Om det i enlighet med artikel 7.2 i Fördraget om Europeiska Unionen har fastslagits att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1 i det fördraget, får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av det här fördraget. Rådet skall därvid beakta de möjliga följderna som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter. (ändrad 2001 )

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.

3. Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4. Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 118.2 skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i artikel 118.2.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt tillfälligt inte får utövas i enlighet med punkt 1. I så fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering röstar.

(*) I dess lydelse enligt artikel I 29) i FEU.

Gemenskapen får med en eller flera stater eller internationella organisationer ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden.

Dessa avtal skall rådet ingå genom enhälligt beslut och efter att ha hört Europaparlamentet.

När sådana avtal kräver ändringar i detta fördrag, skall ändringarna först antas i den ordning som anges i artikel N i Fördraget om Europeiska unionen.

De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av fördraget.

Detta fördrag har ingåtts för obegränsad tid.

AVDELNING VI*

Slutbestämmelser

Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.

Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats.

Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.

Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska, portugisiska, spanska och svenska texterna giltiga. (tillägg 1997)

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.

Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.

Bilagor

BILAGA I

OMRÅDEN FÖR KÄRNENERGIFORSKNING ENLIGT ARTIKEL 4 I DETTA FÖRDRAG

1. Metoder för prospektering och gruvdrift som avser utvinning av grundmaterial (uran, torium och andra produkter av särskild betydelse för kärnenergin).

2. Metoder för koncentrering av dessa material och omvandling av dessa till tekniskt rena föreningar.

3. Metoder för omvandling av dessa tekniskt rena föreningar till föreningar och metaller av kärnteknisk kvalitet.

4. Metoder för omvandling och bearbetning av dessa föreningar och metaller - även plutonium, uran 235 eller 233, antingen i rent tillstånd eller ingåede i dessa föreningar eller legeringar av metaller - till bränsleelement i kemisk, keramisk eller metallurgisk industri.

5. Metoder för att skydda dessa bränsleelement från korrosion eller erosion genom yttre påverkan.

6. Metoder för framställning, raffinering, bearbetning och förvaring av andra särskilda material inom kärnenergins område, särskilt

1. moderatorer såsom tungt vatten, grafit, beryllium och berylliumoxid,
2. konstruktionsmaterial såsom zirkonium (fritt från hafnium), niob, lantan, titan, beryllium och deras oxider, karbider och andra föreningar som kan användas inom kärnenergins område,
3. kylmedia såsom helium, organiska kylmedia, natrium, legeringar av natrium och kalium, vismut, legeringar av bly och vismut.

7. Metoder för isotopseparation av

1. uran,
2. vägbara kvantiteter material som kan användas för utvinning av kärnenergi, såsom litium 6 och 7, kväve 15 samt bor 10,
3. isotoper som i små kvantiteter används för forskning.

1. Tillämpad teoretisk fysik:

1. Kärnreaktioner vid låg energi, särskilt neutroninducerade reaktioner.
2. Fission.
3. Joniserande strålnings och fotoners växelverkan med material.
4. Det fasta tillståndets teori.
5. Studiet av fusion främst beträffande en joniserad plasmas beteende under inverkan av elektromagnetiska krafter som termodynamik vid extremt höga temperaturer.

2. Tillämpad experimentell fysik:

1. Samma ämnesområden som under 1.
2. Studiet av de egenskaper hos transuranelementen som är av betydelse för kärnenergin.

3. Reaktorberäkningar:

1. Makroskopisk neutronteori.
2. Experimentella neutronmätningar: exponentiella och kritiska experiment.
3. Termodynamiska beräkningar och beräkningar av motstånd hos olika material.
4. Motsvarande experimentella bestämningar.
5. Reaktorkinetik, problem rörande reaktorstyrning och motsvarande experiment.
6. Beräkningar rörande skydd mot strålning och motsvarande experiment.

1. Studiet av förändringar i den fysikaliska och kemiska strukturen och förändringar av tekniska egenskaper hos olika material i reaktorer som en följd av

1. värme,
2. den omgivande miljön,
3. mekanisk påverkan.

2. Studiet av degradering och andra materialförändringar orsakade av strålning i

1. bränsleelement,
2. komponenter och kylmedia,
3. moderatorer.

3. Analytisk kemi och analytisk fysikalisk kemi tillämpade på reaktormaterial.

4. Fysikalisk kemi rörande homogena reaktorer: radiokemi, korrosion.

1. Metoder för extraktion av plutonium och uran 233 ur bestrålat bränsle, eventuell återutvinning av uran eller torium.

2. Plutoniets kemi och metallurgi.

3. Metoder för extraktion och kemi rörande andra transuraner.

4. Metoder för extraktion och kemi rörande användbara radioisotoper:

1. Fissionsprodukter.
2. Radioisotoper: utvunna genom bestrålning.

5. Koncentrering och förvaring av oanvändbart radioaktivt avfall.

Användning av radioelement som aktiva element eller spårämnen inom

1. industri och vetenskap,
2. terapi och biologi,
3. jordbruk.

1. Studiet av indikering och mätning av skadlig strålning.

2. Studiet av åtgärder som behövs för att förebygga och skydda samt av motsvarande säkerhetsnormer.

3. Studiet av terapi mot strålverkningar.

Studier som avser utförande och vidareutveckling av sådan utrustning som är särskilt avsedd, inte endast för reaktorer utan även för de hjälpmedel av alla slag inom forskning och tillämpad teknik som behövs för de ovannämnda forskningsområderna. Som exempel kan nämnas:

1. Följande mekaniska utrustning:
1. Pumpar för speciella media.
2. Värmeväxlare.
3. Apparater för kärnfysikalisk forskning (t.ex. selektorer för neutronhastighet).
4. Utrustning för avståndshantering.
2. Följande elektriska utrustning:
1. Apparater för indikering och mätning av strålning för användning speciellt i samband med
• prospektering,
• vetenskaplig och teknisk forskning,
• reaktorkontroll,
• hälsoskydd,
2. utrustning för reaktorstyrning,
3. partikelacceleratorer inom lågenergiområdet upp till 10 MeV.

1. Teoretiska och experimentella jämförande studier av olika reaktortyper.

2. Teknisk-ekonomiska studier av bränslecykler.

BILAGA II

INDUSTRIGRENAR SOM AVSES I ARTIKEL 41 I DETTA FÖRDRAG

1. Brytning av uran- och toriummalm.

2. Koncentrering av dessa malmer.

3. Kemisk behandling och raffinering av uran- och toriumkoncentrat.

4. Framställning av kärnbränslen i alla former.

5. Tillverkning av kärnbränsleelement.

6. Framställning av uranhexafluorid.

7. Produktion av anrikat uran.

8. Behandling av bestrålat bränsle i syfte att helt eller delvis upparbeta element som ingår i detta.

9. Framställning av reaktormoderatorer.

10. Produktion av hafniumfritt zirkonium eller föreningar av detta.

11. Kärnreaktorer av alla typer och för alla ändamål.

12. Anläggningar för industriell behandling av radioaktivt avfall, upprättade i anslutning till en eller flera av de anläggningar som anges i denna förteckning.

13. Anläggningar i halvindustriell skala, avsedda som förberedelse för att uppföra anläggningar som kan hänföras till industrigrenarna 3-10 ovan.

BILAGA III

FÖRMÅNER SOM KAN BEVILJAS GEMENSAMMA FÖRETAG ENLIGT ARTIKEL 48 I DETTA FÖRDRAG

1.

1. Erkännande av att förvärv av sådana fastigheter som behövs för etableringen av gemensamma företag är i det allmännas intresse enligt nationell lagstiftning.
2. Tillämpning av nationell lagstiftning om expropriation på grund av det allmännas intresse, så att förvärv kan ske om en uppgörelse i godo inte kommer till stånd.

2. Upplåtelse av licenser genom skiljedomsförfarande eller tvingande beslut enligt artiklarna 17-23.

3. Befrielse från alla skatter och avgifter då de gemensamma företagen etableras eller då tillgångar skjuts till.

4. Befrielse från alla skatter och avgifter vid förvärv, inskrivning och registrering av fastigheter.

5. Befrielse från all direkt beskattning som de gemensamma företagen, deras egendom, tillgodohavanden eller inkomster i annat fall skulle vara underkastade.

6. Befrielse från alla tullar och avgifter med motsvarande verkan och från alla förbud och restriktioner av ekonomisk eller fiskal karaktär i fråga om import och export, såvitt gäller

1. vetenskapligt och tekniskt material med undantag av byggnadsmaterial och av kontorsutrustning,
2. ämnen som skall behandlas eller har behandlats inom det gemensamma företaget.

7. Valutalättnader som avses i artikel 182.6.

8. Befrielse från inrese- och uppehållsrestriktioner för medborgare i medlemsstaterna som är anställda i de gemensamma företagen, för deras äkta makar och för familjemedlemmar som de är försörjningspliktiga mot.

BILAGA IV

LISTOR ÖVER VAROR OCH PRODUKTER SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA I KAPITEL 9 OM DEN GEMENSAMMA MARKNADEN PÅ KÄRNENERGIOMRÅDET

Uranmalm som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran.

Pechblände som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran.

Uranoxid.

Oorganiska föreningar av naturligt uran, andra än uranoxid och uranhexafluorid.

Organiska föreningar av naturligt uran.

Naturligt uran, obearbetat eller bearbetat.

Legeringar som innehåller plutonium.

Organiska eller oorganiska föreningar av uran, anrikade med organiska eller oorganiska föreningar av uran 235.

Organiska eller oorganiska föreningar av uran 233.

Torium, anrikat med uran 233.

Organiska eller oorganiska plutoniumföreningar.

Uran, anrikat med plutonium.

Uran, anrikat med uran 235.

Legeringar som innehåller uran anrikat med uran 235 eller som innehåller uran 233.

Plutonium.

Uran 233.

Uranhexafluorid.

Monazit.

Toriummalm som innehåller mer än 20 viktprocent torium.

Uran-torianit som innehåller mer än 20 procent torium.

Torium, obearbetat eller bearbetat.

Toriumoxid.

Organiska toriumföreningar, andra än toriumoxid.

Organiska toriumföreningar.

Deuterium och dess föreningar (inkl. tungt vatten) i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5 000.

Tungt paraffin i vilket förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5 000.

Blandningar och lösningar i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5 000.

Kärnreaktorer.

Anordningar för separation av uranisotoper genom gasdiffusion eller annan teknik.

Anordningar för framställning av deuterium, dess föreningar (inkl. tungt vatten), derivat, blandningar eller lösningar som innehåller deuterium, i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5 000:

• Anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på elektrolys av vatten.
• Anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på destillation av vatten, flytande väte etc.
• Anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på isotoputbyte mellan svavelväte och vatten i samband med temperaturväxling.
• Anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på annan teknik.

Anordningar speciellt utformade för kemisk behandling av radioaktiva material:

• Anordningar för upparbetning av bestrålat bränsle
• på kemisk väg (genom lösningsmedel, genom fällning, genom jonbyte etc.),
• på fysikalisk väg (genom fraktionerad destillation etc.).
• Anordningar för behandling av avfall.
• Anordningar för bränsleåtervinning.

Fordon, speciellt utformade för transport av starkt radioaktiva produkter:

• Godsvagnar och tippvagnar för järnvägar av alla förekommande spårvidder.
• Lastbilar.
• Motordrivna truckar.
• Släpfordon, påhängsvagnar och andra fordon utan egen framdrivningsanordning.

Behållare med strålavskärmning av bly för transport eller lagring av radioaktiva material.

Konstgjorda radioaktiva isotoper samt deras oorganiska eller organiska föreningar.

Avståndsmanövrerade mekaniska manipulatorer, speciellt avsedda för hantering av starkt radioaktiva ämnen:

• Mekaniska manipulatoranordningar som är fasta eller rörliga men som inte kan hanteras manuellt.

.............. (*)

(*) Positionen har utgått genom artikel 1 i Europeiska atomenergigemenskapens råds förordning nr 5 av den 22 december 1958 (EGT nr 7, 9.2.1959).

Litiummalm och litiumkoncentrat.

Metaller av kärnteknisk kvalitet:

• Beryllium (glucinium), obearbetat.
• Vismut, obearbetat.
• Niob (columbium), obearbetat.
• Zirkonium obearbetat (fritt från hafnium).
• Litium, obearbetat.
• Aluminium, obearbetat.
• Kalcium, obearbetat.
• Magnesium, obearbetat.

Bortrifluorid.

Fluorväte, vattenfritt.

Klortrifluorid.

Bromtrifluorid.

Litiumhydroxid.

Litiumfluorid.

Litiumklorid.

Litiumhydrid.

Litiumkarbonat.

Berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.

Eldfasta plattor av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.

Andra eldfasta produkter av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.

Konstgjord grafit i form av block eller stavar som innehåller högst en milliondel bor och i vilken det totala mikroskopiska tvärsnittet för absorption av termiska neutroner uppgår till högst 5 millibar.

Stabila isotoper, artificiellt separerade.

Elektromagnetiska jonseparatorer, inklusive masspektrografer och masspektrometrar.

Reaktorsimulatorer (analogimaskiner av speciell typ).

Mekaniska manipulatorer för avståndshantering

• som kan hanteras för hand (dvs. manuellt som ett verktyg).

Pumpar för metaller i flytande tillstånd.

Högvakuumpumpar.

Värmeväxlare, speciellt konstruerade för kärnkraftstationer.

Instrument för strålningsindikering (och tillhörande reservdelar) av någon av följande typer, vilka är särskilt konstruerade för eller kan anpassas för indikering eller mätning av kärnstrålning såsom alfa- och betapartiklar, gammastrålning, neutroner och protoner:

• GM-räknerör och proportionalräknerör.
• Indikerings- eller mätinstrument som innehåller GM-räknerör eller proportionalräknerör.
• Jonkammare.
• Instrument som innehåller jonkammare.
• Instrument för strålningsindikering eller strålningsmätning, avsedda för mineralprospektering, reaktorkontroll eller monitering av luft, vatten och jord.
• Neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara material.
• Indikerings- eller mätinstrument som innehåller neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara material.
• Scintillationskristaller, monterade eller metallinkapslade (fasta scintillatorer).
• Indikerings- eller mätinstrument som innehåller flytande, fasta eller gasformade scintillatorer.
• Förstärkare, speciellt utformade för användning vid nukleära mätningar och inklusive linjärförstärkare, förförstärkare, förstärkare med fördelade kretsar och pulshöjdsanalysatorer.
• Koincidensenheter för användning i anslutning till strålningsdetektorer.
• Elektroskop och elektrometrar, inklusive dosmätare (men med undantag av apparater avsedda för undervisning, enkla metallbladselektroskop, dosmätare speciellt utformade att användas tillsammans med medicinsk röntgenutrustning samt elektrostatiska mätinstrument).
• Apparater som gör det möjligt att mäta lägre strömstyrkor än en mikromikroampere.
• Fotomultiplikatorrör med en fotokatodkänslighet av minst 10 mikroampere per lumen och en genomsnittlig förstärkarfaktor som uppgår till mer än 105 samt alla andra slags elektriska multiplikatorsystem som aktiveras av positiva joner.
• Räkneverksenheter och elektroniska pulsfrekvensmätare för strålningsdetektorer.

Cyklotroner, elektrostatiska generatorer av van de Graaf- eller Cockroft & Wallton-typ, linjära acceleratorer och andra elektrostatiska maskiner som kan ge kärnpartiklar energier vilka överstiger 1 miljon elektronvolt.

Magneter, speciellt konstruerade för ovannämnda maskiner och apparater (cyklotroner etc.).

Accelerationsrör och fokuseringsrör av sådana typer som används i masspektrometrar och masspektrografer.

Intensiva elektroniska källor för positiva joner, avsedda att användas i partikelacceleratorer, masspektrometrar och likartade apparater.

Strålskärmsglas:

• Gjutet eller valsat planglas (även armerat eller överdraget i samband med tullverkningen), endast slipat eller polerat på en eller två sidor, i form av kvadratiska eller rektangulära plattor eller folier.
• Gjutet eller valsat glas (även slipat eller polerat), nedskuret till annan än kvadratisk eller rektangulär form, eller böjt eller på annat sätt bearbetat (avfasat, graverat etc.).
• Säkerhetsglas, även bearbetat, som består av härdat glas eller av två eller flera hoplimmade glasskikt.

Dräkter för skydd mot strålning eller radioaktiv kontamination

• av plast,
• av gummi,
• av vävnad med överdrag
• för män,
• för kvinnor.

Difenyl (den aromatiska kolväteföreningen C ₆ H ₅ C ₆ H ₅ ).

Trifenyl.

BILAGA V

INLEDANDE FORSKNINGS- OCH UTBILDNINGSPROGRAM SOM AVSES I ARTIKEL 215 I DETTA FÖRDRAG