I regeringsformens första kapitel införs en helt ny paragraf 10 som lyder: Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige delar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Regeringen motivera denna nya paragraf med att EU-medlemskapet tydligt bör framgå av regeringsformen. Att Sverige är medlem i EU bör därför anges redan 1 kap. RF om statsskickets grunder.

Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap och Lissabonfördraget grundlagsskyddat. Det var Lissabonfördraget som de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna röstade ja till i riksdagen 20 november utan att höra svenska folket i en folkomröstning. Om riksdagen nu röstar igenom grundlagsändringen begår det ytterligare ett svek mot det svenska folket.

I propositionen (2009/10:80) som ligger till grund för grundlagsändringarna beskriver regeringen knäfallet och kapitulationen inför EU med att vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bl.a. kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten (s 194).

Regeringen konstaterar också att inom utrikes- och säkerhetspolitiken har beslutanderätten ännu inte överlåtits, men tillägger att i realiteten har dock även dessa samarbetsformer långtgående politiska och rättsliga bindningar för Sverige.

Grundlagsändringar kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Varför presenterar inte riksdagspartierna dessa omfattande grundlagsförändringar för det svenska folket i den påbörjade valrörelsen? Är det riksdagsledamöternas avsikt att smyga igenom dessa förändringar? Inför våra ögon är eurosystemet i kris och riskerar upplösning. Fler och fler inte bara i Sverige utan över hela EU ifrågasätter EU som ett överstatligt projekt. Vilka är de verkliga motiven för svenska riksdagsledamöter att skriva in Sveriges medlemskap i EU i statsskickets grunder?

Folkrörelsen Nej till EU kräver att regeringen omgående drar tillbaka sin proposition eller att riksdagen röstar nej till densamma. Svenska folket vill inte lägga sig platt inför EU.

gästbloggare:   Jan-Erik Gustafsson, ordförande Nej till EU

På de flesta sidorna kan man se att EU:systemet jobbar på att uppdatera informationen med vad som hänt efter att Lissabonfördraget trädde i kraft 1 dec 09. Det närmar sej nu ett halvår.  På den länkade sidan ovan har man inte ens orkat sätta in en bild med det nya parlamentet , som kom på plats ännu tidigare.  I texterna ser man däremot Wallströms ande sväva över den icke uppdaterade texten.  Positivt vinklade vändningar om att EG-ländernas framgångar fick Storbritannien att gå med mm, och undvikande av att nämna kommissionens initiativmonopol är exempel.

SÅ vi kanske inte ska sakna henne, även om det är lite pinsamt att ingen verkar bry sej numera,  om det där med information till medborgarna.

David Cameron har lyssnat till folket och därför vann han valet. Det gick sämst för Nick Clegg som i likhet med de svenska folkpartisterna vill överlämna så mycket makt som möjligt till EU.

Gordon Brown förlorade också på att han inte på allvar vågar ifrågasätta det odemokratiska, överstatliga EU.

Valutgången i England kommer att påskynda avglorifieringen av globaliseringen. Folk i gemen har insett globaliseingsbluffen för länge sedan. Men den politiska eliten och de politiska kommentatorerna i de stora medierna vill inte låtsas om att de har haft fel. Därför undviker de att tala om den verkliga orsaken till Camerons stora valframgång.

Det var Camerons kritiska hållning till, Lissabonfördraget euron och EU:s överstatlighet, en kritisk hållning till den misslyckade globaliseringen och kravet på mer makt till britterna som gav honom gårdagens stora valframgång. Väl medveten om att grunden för en stabil värld läggs i varje land där medborgarna har möjlighet att påverka den förda politiken och även får ta notan då besparingar måste till.

Det går inte som EU nu är inne på att inom ramen för det misslyckade eurosamarbetet flytta ansvaret från Grekland till länder som har skött sin ekonomi bättre. Denna missriktade solidaritet, som nu även Anders Borg talar sig varm för, ger helt fel signaler även till andra lättsinniga regeringar och länder.

Rune Lanestrand

I teorin skulle ju ett parti kunna gå till val på att styra banker, beskatta spekulation, till exempel med så kallad Tobinskatt,  eller ge riksbanken andra mål än inflationsbekämpning. Allt detta är med EU-systemets grundfördrag i princip förbjudet.

De ekonomiska teorierna kring allt detta bygger på idéer om att “pengar söker sej till sammanhang där de gör mest nytta för alla”.   När dåvarande EG slog fast den fria rörligheten för kapital som grundtes fanns inga datorer. En eller annan företagare kånkade pengar i väskor (nåja, nästan) för att investera i produktion i ett annat land. Penningflyttning handlade om investeringspengar.  I dag handlar 95% av penningflyttningen om ren spekulation - mycket rika aktörer vill tjäna pengar på att växla, köpa, sälja och konstruera olika “ekonomiska instrument”.  Det handlar mycket om att känna till psykologin hos sina medspelare, och hur man kan utnyttja vanligt folks godtrogenhet.  Just nu förbereder sej diverse aktörer på att tjäna storkovan på att Greklands ekonomi ska krascha.    En fortsättning på vad som började i USA för ett par år sedan.

Kanske börjar det bli dags att lämna tillbaks lite makt till demokratiskt valda representanter över pengarnas tillkomst och storskaliga hanteringar.  De “fria aktörerna” har visat vilka konsekvenser deras agerande får.  Kanske kunde fria medborgare få ett ord med i laget.  Kanske dags att i nästa fördrag avskaffa en av EU-fördragens grundbultar, den fria rörligheten för kapital.   Varför skulle inte kapitalrörelser kunna vara ett redskap för global rättvisa och välstånd, med marginaler för grundbehoven? Det behövs då bredare och långsiktigare perspektiv som styr, och sådana perspektiv borde de politiska systemen kunna ge rum för, om vi vill fylla dem med detta.

Min poäng är alltså att EU:s idé om fredsskapande genom inbördes beeroende genom likriktning har sina brister.  Den kan liknas vid den idé om garanti mot våld som tillämpades förr när fångar skulle transporteras. Man kopplade då ihop fången med en vaktare med hjälp av ett par handbojor, som man delade på.  Den enes högerhand i ena blojan, den andres vänsterhand i den andra.   På så sätt kunde fången inte fly, och om han skulle lyckas skada sin vaktare så fick han ändå släpa på honom.  En garanterad fred.     När det gäller mellanstatliga relationer kan man dock undra om det inte finns andra sätt.  Och när det gäller mellanfolkliga relationer, så finns det absolut andra sätt.  Ett accepterande av olikheter och främjandet av spännande möten där man kan lära av varandra är nog en bättre idé än gemensamt påtvingade regler uppifrån.

Den 18 februari ska riksdagen behandla regeringens antifackliga förslag om att begränsa svenska fackförbunds konflikträtt samt öppna upp för att utländska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad bara de motsvarar vissa villkor typ minimilön. Det Byggnads med stöd av Elektrikerna gjorde i Vaxholm hösten 2004 blir i framtiden förbjudet, dvs att slåss för principen lika lön för lika arbete.

Nu måste motståndet resas. Gå med i och uppmana alla dina vänner att bli medlemmar i Facebook-gruppen Rör inte konflikträtten. Försvara Lex Britannia..

Gå in på www.namninsamling.com/skitilavaldomen och skicka ett mejl till Littorin.

Hjälp till med att sprida ett vykort med Christer Themptanders bild som ska skickas till Littorin. Svara på detta mejl så skickar jag ett gäng vykort för utdelning bland dina vänner, grannar, arbetskamrater osv.

För att kunna trycka och distribuera fler vykort och annat behöver vi ekonomiskt stöd. Föreslå att din lokala fackliga organisation, partiorganisation och dylikt ger ett ekonomiskt bidrag. Du kan också själv bidra med valfritt belopp. Alla bidrag sätts in på plusgiro 603 95 78 - 7. Märk talongen Lavalkampanjen.

Under tiden fram till och med den 18 februari planeras det en rad aktiviteter, framför allt i Stockholm. Göran Gustavsson, aktiv i vårt nätverk och medlem i Kommunal, arbetar idogt med att bearbeta Kommunal och LO-distriktet i Stockholm. Jan-Erik Gustavsson, aktiv i vårt nätverk och medlem i Fackförbundet ST, håller kontakt med Byggnads för att synkronisera deras aktiviteter med våra och andras. Byggettan, dvs Byggnads avdelning i Stockholm, startar i dagarna  “Byggvakt” - dvs att gå runt Riksdaghuset med plakat dagligen till försvar för arbetsrätten. Dessutom planeras det demonstrationer med 6F både på Plattan och utanför Riksdagshuset. Jag återkommer med mer information.

Motståndshälsningar,

Gösta Torstensson

samordnare av Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk

Inte det första tecknet på bristande demokratisk känsla i EU-systemet,  men i alla fall………….

(more…)

Den ska säkerställa tillämpningen av fördragen och av de åtgärder som institutionerna antar i enlighet med fördragen. Den ska övervaka tillämpningen av unionsrätten under kontroll av Europeiska unionens domstol. Den ska genomföra budgeten och förvalta program. Den ska samordna, verkställa och förvalta i enlighet med de villkor som fastställs i fördragen. 

………

Kommissionen ska fullgöra sina uppgifter med fullständig oavhängighet. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18.2 [handlar om höga representanten] får kommissionens ledamöter varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå. De ska avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter eller utförandet av deras uppgifter.

Alltså, kommissionen ska driva igenom det som står i i fördragen, i EU:s politiska grundlag.  Som kommissionär blir man tjänsteman i Unionens tjänst. Representerar man Sverige begår man tjänstefel.