Knappt hinner  hårddiskarna registrera den nya lagen förrän nästa övervakningsbestämmelse står för dörren.  Och nu handlar det om att lämna över personuppgifter till USA, som ju ligger i ordentligt i sin don Quixote-jakt på terrorister. Det gäller nu data om europeiska flygpassagerare.

Ja vad ska man säga – enligt den rådande ekonomiska teori, som EU-grundlagen bygger på, så anses ju allt detta tydligen nödvändigt. Det man kan oroa sej för är ju faktiskt att teorin inte håller, att det faktiskt blir permanent sämre för alla inblandade, kanske även för dem som kortsiktigt tjänar på det hela. Efter den senaste finanskrisen kar grundläggande frågor som vikten av bankernas självständighet i medgång och rätt att räddas med skattepengar i motgång ifrågasatts allt mer. Till och med hela den nuvarande metoden att skapa pengar genom att låta bankerna låna ut dem mot ränta är under granskning. Kravet på gemensam politik hos EU-länderna och absoult rättning i leden känns lite riskfylld i en sådan tid. Själva konceptet att det bara finns en enda väg, som man kan halka efter på främjar knappast kreativt nytänkande.

Intressant att det är främst Sverige som motsätter sej detta. För en gångs skull visar man sej lite tuff mot EU-etablissemanget.  Vi som ska vara lydiga och sträva mot att vara med “i Europas kärna”.  För ovanlighetens skull hejar jag på kommissionen. Och nästa steg blir att ändra EU-grundlagen, för visst handlar det om ett brott mot en av de fyra friheterna. Kapitalets fria rörlighet.

”Vill vi åstadkomma något annat än att bara halka efter är det hög tid att vi formulerade vår europeiska vision – och satte det som en nationell uppgift att förverkliga den.”

Och:

”Med medlemskapet i EU avvisade vi utanförskapet och gjorde oss delaktiga i en process vars mål vi vet – en allt starkare freds- och samarbetsordning i Europa – men där stegen ständigt formas. Medlemskapet var inte slutet på debatten om vår plats i Europa – det var snarare början på den verkliga debatten.”

Vidare:

”Att tveka är lätt. Att ta ställning är svårt. Men med tvekan vinns aldrig några framgångar.”

Fortsättningen , det var ju EMU.

Vi gick inte med. Orsaken var – när den formulerades av ekonomiska experter och lyssnande politiker – att EU inte var ett optimalt valutaområde. Länder i periferin kunde råka illa ut. Man satte siffror på det där, konstaterade i enlighet med Lars Calmfors utredning: ”Makroekonomiska chocker och andra störningar drabbar särskilt länder med assymetriska komponenter i sitt näringsliv, dvs. länder som i sin produktionsstruktur skiljer sig på fler punkter än andra från övriga länder inom samma valutaområde. Sverige hamnar där på siffran 81,1 procent jämfört med Tyskland 26,6, Frankrike på 23,7, Nederländerna på 30,2, Österrike på 29,8 och så vidare.”

Trots dessa siffror sa våra ledande politiker ja. Men folket sa nej.

”Med tvekan vinns aldrig några framgångar.”

Jo. Och vi borde också ha varit tveksamma inför Nato. Nu är vi nära lierade och vår ställning som ett neutralt land med en starkt självständig roll i världspolitiken har gått förlorad. Gårdagens rubrik på sidan 8 i Svenska Dagbladet är talande: ”Mobilisering av försvar tar två år”. Vidare: ”Om Sverige i dag skulle hotas militärt så tar det två år att få hela insatsförsvaret krigsdugligt.”

Så långt har det alltså gått med vår självständighet. Vi är helt beroende av Nato, d v s av EU och USA. Och Carl Bildt är vår utrikesminister.

Sen kan man ju generellt beklaga att man skriver in en politik som det inte råder konsensus till i en grundlag som är svår att ändra, inte sant Kommissionen? Tänk även på EU-grundlagen här alltså, med sin nyliberala agenda.  Lite glashusvarning alltså.

bland typerna av sådana brott nämns:

 5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken,
 6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 § brottsbalken,
 8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 § brottsbalken,
19. olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1–18.

Det verkar alltså till exempel som om hot att begå skadegörelse för att påverka ett offentligt organ kan vara terrorbrott, det nämns också att finansiering av sådant brott ska räknas in. Vad som tidigare räknats som civil olydnad som trädkrameri eller symboliska inbrott av Greenpeacetyp torde kunna räknas dit, och alltså även att ge pengar till Greenpeace, om makthavare i ett spänt läge vill ha lagstöd för att gripa in hårdare mot politisk aktivism av olika slag än vad som rättssäkerheten tidigare krävde. Man kan hålla med advokatsamfundet om teksamheterna här.

Aktuella konsekvenser ses till exempel nyligen, när finansinspektionen började förhindra penningöverföringar enligt terrorlagens idéer, på ett sätt som hindrar företagsamhet.

Hur har EU det med glashuset när man kastar sina välvilliga stenar?

Mot den bakgrunden, vad ska man säga om världsekonomins funktion när man ger firman Standard & Poor och några till gelikar denna makt över världens nationer? På vilken grund använder man sej av deras betygsättning? Och vad ska man säga om EU-ledarna och det nuvarande EU-systemet, vars nyliberala ekonomiska grund stödjer dessa privata makthavares roll?

Och vem vågar offentligt ställa den avgörande frågan: Varför ska banker och finansinstitut ha makten över demokratin?