Politik Creeper Politik bloggar

Kritisk svensk EU-historia i stolpar

Sammanfattning:

EU.s början med Kol- och Stålunionen på femtiotalet var ett resultat av efterkrigstidens konflikter, där mycket handlade om Sovjets makt och behovet hos de allierade, med USA i spetsen, att skapa ett skydd mot kommunistisk expansion. Sverige stod av naturliga skäl utanför detta, och kunde dessutom göra stora ekonomiska framsteg eftersom vi stått utanför kriget. Även av andra skäl kom de nordiska länderna tillsammans att utgöra ett ekonomiskt och socialt alternativ till kontinentens överstatliga bygge under lång tid. Vi var inte bara ekonomiskt framgångsrika, via EFTA-samarbetet, utan kunde också visa upp mest sysselsättning, starka sociala skyddsnät och en förhållandevis öppen och obyråkratisk förvaltning. När muren föll 1989 öppnades en möjlighet till nya former av samarbete, men i stället satsade de dåvarande EU-makthavarna på att söka snabbt inkludera de östeuropeiska länderna i sitt befintliga system, måhända ännu en gång av rädsla för oförutsägbart inflytande österifrån. I den allmänna ruschen drogs också de nordiska ländernas ledare med, och i all hast inlemmades bl.a. Sverige i systemet, via en kraftfull folkomröstningskampanj, där vi skrämdes med "att hamna utanför". Vi hade då förhandlingar om två avtal med EU på gång samtidigt.  I ett slag övertog vi så EU:s samlade lagstiftning sedan femtiotalet, med endast snuset som undantag, och på den vägen är det. Svenska makthavare har sedan dess låtit oss glida med i ett ständigt framflyttande av EU-systemets maktpositioner, framtidsdebatten har avstannat, och det enda som diskuteras ibland är hur långt på EU:s enda väg vi ska gå, oftast i termer av risken att hamna utanför, ett känt argument. 

 

 

1950 Schumandeklarationen på "Europadagen" 9 maj om en Kol- och Stålunion - i kraft 1952 - "som ett första steg mot en europeisk federation". Upphovsman är Jean Monnet, kallad "Europas fader". Syftet var bl.a. att kunna rusta Västtyskland till skydd mot kommunismen i Östeuropa.

 

1958 Med Romfördraget bildas EEC (European Economic Community). 6 europeiska stater, med Frankrike och Tyskland i spetsen, upprättar överstatliga institutioner för att via regleringar främja ett handelsutbyte och ekonomisk effektivitet genom stordriftsfördelar. Euratomfördraget för främjande av kärnkraften antas samtidigt.

 

1960 EFTA bildas av 7 länder med tyngdpunkt i i norra och centrala Europa, däribland Sverige – ett frihandelsområde med tullfrihet för varor, utan överstatlighet. Eftaländerna blir i decennier Europas framgångsrikaste, mätt i BNP, med minst arbetslöshet och de minsta sociala skillnaderna. (Dagens Efta har krympt betydligt.)

 

tidigt 1960-tal Debatt om Sverige ska ansluta till EEC mynnar i ingenting, sedan Tage Erlander avvisat en anslutning med hänvisning till neutraliteten och sociala konsekvenser.

 

1965 Fusionsfördraget: Gemensamt ministerråd och kommission för EEC, EURATOM och Kol-och stålunionen. I Sverige talar vi nu om EG (Europeiska gemenskaperna)

 

tidigt 1970-tal Debatt om Sverige ska anslutas till EG mynnar i ingenting. Sverige lämnade in en "öppen ansökan", men denna drogs tillbaka av Olof Palme när det stod klart att planer på bl.a. gemensam valuta presenterades.

 

1973 Frihandelsavtal mellan EFTA och EG

 

1979 EMS: Det Europeiska Monetära Systemet och korgvalutan ECU binder samman EG-valutorna.

 

Nov 1985 Avreglering av svenska kreditmarknaden. Utlåningen i banksystemet släpps fri. Feldt: "Socialdemokratin överlämnar efter decenniers segt motstånd en av sina mest symbolfyllda bastioner för styrning av den svenska ekonomin till marknadskrafterna"

 

1986 Ingvar Carlsson statsminister efter Olof Palmes död

 

1987 Under trycket av ekonomiska framgångar i Japan och USA tas ett nytt steg inom EG 1987 med den så kallade Enhetsakten, då EG:s grundlagar ändras så att dess institutioner stärks ytterligare i förhållande till nationerna, för att underlätta styrningen mot en gemensam marknad. Huvuddragen i fördraget återfinns i ett dokument från storföretagslobbyn European Roundtable of Industrialists. Så här beskriver man själva sin insats.

 

1987 Regeringen ger klartecken för fastighetsinvesteringar i utlandet, som ett led i en valutaavreglering.

 

Mars 1988 Rådet för Europafrågor bildas: "Ett forum för informationsutbyte och samråd mellan regeringen och företrädare för olika samhällsintressen i mer övergripande frågor rörande det västeuropeiska integrationsarbetet". Ett i tysthet arbetande förberedelseorgan, inga protokoll eller minnesanteckningar skrevs.

 

Våren 1988 Riksdagen fattar ett beslut om Sverige och den västeuropeiska integrationen, där det bland annat konstaterades att svenskt medlemskap inte var ett mål för de diskussioner med EG som då förestod. 

 

Maj 1988 Riksdagen beslutar att alla nya lagar ska anpassas till EG:s regler. Någon offentlig debatt hördes inte av.

Juli 1989 Riksdagen avskaffar resten av regleringen av kapitalrörelser över gränserna. EG:s fria rörlighet för kapital är i huvudsak införd.

 

1989 Förhandlingar inleds mellan EFTA och EG om ett samlat utvidgat avtal, EES-avtalet.

1990 Konstitutionsutskottet (med s-majoritet) prickar regeringen för att man hemlighållit utredningar om skillnader mellan EG:s och Sveriges lagstiftning för den parlamentariskt sammansatta EFTA-delegationen, samt för att man inte velat lämna ut en förteckning av EG-relevant material. Konstitutionsutskottet uttalar också att det vore önskvärt att verksamheten hos Rådet för Europafrågor "med tanke på dettas mycket betydelsefulla ställning" fanns dokumenterad på något sätt.

 

26 okt 1990  Ekonomiska krisen kulminerar. Regeringen ger ut en skrivesle (1990/91:50) , härrörande från ett regeringsprotokoll, med titeln  "om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna", med bl.a. försämrade sjukförmåner. Inbakat finns en punkt "Europafrågor" där man säger att "Ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger i vårt nationella intresse." och att "Regeringen eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut om Europapolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen."

 

Nov 1990  Utrikesutskottet behandlar "på eget bevåg" uttalandet i skrivelsen 1990/91:50 i betänkandet "Sverige och den västeuropeiska integrationen", 1990/91:UU8 , där man diskuterar aspekter av EG och de pågående EES-förhandlingarna och säger "Utskottet delar regeringens uppfattning att ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger i vårt lands nationella intresse."  (Ur betänkandet: "Skrivelsen kommer att i sin helhet behandlas av finansutskottet. Utskottet vill emellertid som eget initiativ ta upp frågan om medlemskap i EG")

 

 

12 dec 1990  med debatt 11 dec. Utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8  behandlas i riksdagen och godkänns,  regeringen  anses därmed bemyndigad att söka medlemskap i EG.

 

Maj 1991 Kronan kopplas till ECUn, den gemensamma valutan i EG:s valutasamarbete.

 

1991 (s) antar inflationsbekämpning som huvudmål för penningpolitiken, i enlighet med EG:s krav.

 

14 juni 1991 Riksdagen beslutar att Sverige ska söka medlemskap i EG, anger som förbehåll att neutralitetspolitiken ska bevaras.

 

1 juli 1991 Regeringen ansöker om medlemskap, ansökan är blank - inget neutralitetsförbehåll är inskrivet. Regeringen uttalar "att inga försämringar ska ske".

 

Sep 1991 Carl Bildt statsminister.

 

maj 1992 EG:s så kallade avi om Sverige kommer, där EG talar om vilka svenska lagar som främst måste ändras för ett medlemskap.

 

sep 1992 Kopplingen krona-ECU upphör till sist, och kronan släpps fri, efter att ränterekord med 500% slagits. Under det gångna året hade arbetslösheten gått från 2 till 8 %. Äventyret kostade 60 miljarder kr enligt riksbanken, 150 miljarder enl Veckans Affärer.

 

Nov 1992 EES-avtalet antas av riksdagen, samarbetsavtalet mellan EG och EFTA som alltså förhandlats medan EG-medlemskapsprocessen samtidigt börjat. Avtalet innebär att Sverige lovar att "frivilligt" välja att anta EG-lagarna och att ge dessa företräde när det finns en konflikt med existerande svenska lagar.

 

1 feb 1993 Konkreta förhandlingar med EG inleds, utifrån EG:s avi om Sverige.

 

nov 1993 Maastrichtfördraget träder i kraft – EG blir EU och får en tydlig bred politisk inriktning utöver den handelspolitiska. Utrikespolitik och sikte på gemensamt försvar lyfts fram, liksom polissamarbete. Den gemensamma valutan skrivs in med tidtabell för genomförandet.

 

1 jan 1994 EES-avtalet träder i kraft i Sverige.

 

mars 1994 Förhandlingarna med EU avslutas, Sverige får undantag för snuset och övergångsperioder för att avskaffa några miljö- och konsumentlagar, i övrigt ska alla EU-lagar övertas som dom är. Sverige begärde inte undantag från EMU. Se anslutningsavtalet i sammanfattning!   Eller hela avtalet.

 

sep 1994 Ingvar Carlsson statsminister på nytt.

 

13 nov 1994 Folkomröstning om EU-medlemskapet. Ja sidan storsatsar med argument som: "det är roligare att säga ja", "vi klarar inte utanförskapet", "vi ska inte isolera oss", "vi måste gå med och påverka" och lita-på-mej-kampanjer med kändisar, vinner med 52.3% mot 46.8% efter en slutspurt sista veckan, då bland annat två EU-kritiska program lyfts bort från SVT:s programtablå. Vid första opinionsmätningarna efter omröstningen är nej-sidan i majoritet igen, och förblir så under hela 1900-talet.

 

14 dec 1994 Riksdagen godkänner medlemskapsavtalet med EU.

 

1 jan 1995 Sverige är medlem i EU.

 

1996 Göran Persson statsminster.

 

1997 Amsterdamfördraget antas. EU flyttar fram positionerna.

 

1998 EMU-anpassande grundlagsändringar genomförs: Riksbanken görs oberoende av riksdagen och riksbankschefen görs oavsättlig.

 

jan 1999 Valutaunionen EMU införs av 12 EU-länder.

 

mars 1999 EU- kommissionen tvingas avgå efter avslöjanden om fusk och bedrägerier.

 

2001 Sverige är ordförandeland i EU, toppmöte i Göteborg med polisrazzior mot EU-motståndare och deras konferenser, medan medierna bevakar en liten aktivistgrupp som vandaliserar butiker och banker, sedan polisen angripit demonstrationen de anslutit till.

 

nov 2002 Ännu en grundlagsändring antas, med stöd av (s), (kd) och (c). Riksdagen kan nu godkänna en överenskommelse inom ramen för samarbetet i EU även om överenskommelsen inte finns i slutligt skick. Det blir möjligt att överlåta beslutanderätt inom ramen för allt samarbete i EU.

 

feb 2003 Nästa övergripande EU-steg,  Nicefördraget, träder i kraft, (undertecknat 2001) sedan Irländarna röstat "rätt" i en andra folkomröstning, efter att ha avvisat förslaget i en första omröstning. (Alla länder måste godkänna fördragsändringarna.)

 

2003 EU:s framtidkonvent lägger förslag om en konstitution för EU, som ska ersätta de samlade fördragen. Den ekonomiska politiken med förbud att reglera kapitalflöden och stödja företag, obruten tro på likriktning och storskalighet och förbud att gå före med miljöregler, ligger fast, inskriven i konstitutionen. Det roterande ordförandeskapet föreslås ersättas av en president som utses av regeringarna mm.

 

2003 Flera östeuropeiska länder har i förhandlingar accepterat EU:s lagstiftning och folkomröstar sej till medlemskap i EU. Nejsidorna fick minimalt med resurser och mediaplats.

 

2003 Sverige säger nej till fullt medlemskap i EMU med stor majoritet (56%-42%) i en folkomröstning.

 

maj-juni 2005 EU:s konstitutionsförslag röstas ned av folken i Frankrike och Nederländerna. Ett antal ytterligare planerade folkomröstningar inställs, bland annat i Storbritannien. Konstitutionen skrotas dock inte, utan "läggs på is".

 

dec 2005 Sverige lyckas via justitieminister Tomas Bodströms arbete få beslut om det så kallade datalagningsdirektivet i hela EU. Alla EU-medborgares privata kommunikation via tele och data ska registreras och lagras.

 

2006 Fredrik Reinfeldt statsminister.

 

2007 Under Tysklands ledning upptas hemliga förhandlingar för att "rädda" den nedröstade konstitutionens innehåll. Några iögonfallande symboler tas bort ur texten, som "tinas upp" och döps om till Lissabonfördraget. Ingen allmän svensk debatt hörs under hela processen. Fördraget undertecknas i december, varefter godkännanden avses ske i parlamenten denna gång, utan folkomröstningar.

 

2008 Domar i EU-domstolen slår fast att facken endast får kräva minimilöner för utländska arbetare

 

juni 2008 Än en gång röstar irländarna nej till maktöverföring till EU och fäller Lissabonfördraget. Irland, det enda land som fick folkomrösta denna gång,  har en grundlag som kräver folkomröstning för varje steg i att uppge självbestämmandet. Fördraget faller enligt EU:s regler.  Nytt bryderi för EU-ledarna, som uppmanar till fortsatt ratificering i alla fall.

 

nov 2008  Sveriges riksdag ratificerar Lissabonfördraget - som ett led i att trycka på irländarna att rösta om.

 

2009  Tyskland behandlar fördraget i sin författningsdomstol och får stärkta lagar till stöd för sitt parlament i EU-frågor. Irland röstar om och "röstar rätt", eftersläntrande Tyskland, Polen, och sist Tjeckien undertecknar fördraget (3 nov). Fördraget godkänt och träder i kraft 1 december.

 

2010  EU-ledarna diskuterar en fördragsändring som ska tillåta stora ekonomiska stöd mellan länderna, med anledning av ekonomiska krisen.

 

2012  Refererande till den ekonomiska krisen förs på nytt den ursprungliga federala idén om Europas förenta stater upp på agendan. Nya regler för att underlätta pengaöverföring mellan staterna i nödläge.

 

2014 Parlamentsval, EU-domstolen ogiltigförklarar Datalagringsdirektivet,  Sverige behåller införandet ändå.

 

2016 Eu-domstolen underkänner den svenska massdatalagringen, Sverige fortsätter ändå. (Storbritannien röstar för EU-utträde)

 

2020 Storbritannien lämnar EU

 

 

Några historielänkar

 

Europeiska pionjärer - Biografier över ett antal prominenta européer, med tonvikt på EU-federalister - Från spansk historiesajt, på engelska

 

 

Usa har periodvis varit mycket pådrivande i EU-byggetEuro-federalists financed by US spy chiefs - Brittiska Telegraph berättar om USA:s roll i EU:s barndom.(engelska)

Coding by Campbell & Lilja Web Design