Då gick det äntligen vägen. :-(   Tjeckerna vek sej för grupptrycket. Konstitutionen/Lissabonfördraget blir av.  Nu kan vi den närmaste tiden underhålla oss med att se hur regeringschefer och kommissionshöjdare gnabbas om vilka som ska bli “president” och “utrikesminister” för oss alla.  Frågan är om vi ska känna oss lättade eller arga för att vi inte får vara med och välja dessa höjdare.  En finess med utrikesministern eller “den höga representanten för utrikesfrågor” är att denne kommer att agera både i kommissionen, som tjänsteman, och på toppmötena, som politiker.  EU:systemets uppfinningsrikedom tar som vanligt inte störande hänsyn till etablerade demokratiska principer. Vad gäller sakfrågorna, kolla här om ni vill se vilka politiska områden EU:s makt ökar på.

Det har varit en frustreradnde men lärorik resa att på nära håll följa frammanipulerandet av den nya EU-grundlagen. År 2000 gick Nicefördraget igenom, men bläcket hann inte torka förrän man drog igång fortsättningen med att jobba fram konstitutionsförslaget.  Processen har bland annat inneburit ett uppvaknande för ledarna i EU:s stora länder till att innehållet i EU-fördragen inte tål dagsljuset.   Lite naivt trodde man att folken skulle ställa upp på idén om en Konstitution som krona på verket av den integration som man jobbat för. Frankrike, Nederländerna Storbritannien m. fl skulle i folkomröstningar bekräfta det ärofulla resultatet.  Och opinionssiffrorna såg bra ut.  Men vad som hände var att folken läste fördraget, för det var relativ läsligt i förhållande till tidigare fördragssammanställningar.  Och opinionssiffrorna sjönk, och fransmännen och nederländarna, som tidigare inte insett hur stor makt EU har över dem sade ifrån.  Och de många folkomröstningar som skulle hållas avblåstes,  bland annat den brittiska.  Det var i och för sej ett korrekt beteende, eftersom det räckte med Frankrikes nej för att fördraget skulle falla.

Men sen vidtog det verkliga reptricket.  Man inväntade de politiska valen i Frankrike och Storbritannien,  döpte om konstitutionen till Lissabonfördraget, gjorde några formella kosmetiska ändringar och presenterade det hela i samma svårläsliga form som vanligt,  som ett antal tilläggsparagrafer till de befintliga fördragen.  Och lyckades få igenom det hela via parlamenten i Frankrike, Nederländerna, och Storbritannien utan att fråga folken denna gång. Hur detta var möjligt torde framtida statsvetare få bry sina huvuden med. De får nog rådfråga psykologerna.

Och när irländarna, som är tvungna att folkomrösta enligt sin grundlag, röstade nej denna gång, så skulle inte processen stoppas  -  Irland är för litet, och man räknade med att med grupptryck och till intet förpliktande löften få irländarna att rösta rätt en andra gång.  Med tanke på klantet (från deras perspektiv) med konstitutionen så måste det betraktas som djärvt att satsa på att irländarna för andra gången på relativt kort tid skulle godta att rösta om om ett EU-fördrag för att rösta rätt.  Men det gick.   Vad kan vi lära av detta?  Att vi är mera auktoritetstrogna än vi tror?  Tillräckligt många av oss är i alla fall tydligen benägna att vika sej.   En oroande erfarenhet.  Å andra sidan är det ju uppmuntrande när man ser fördelningen av stödet bland etablissemanget i dessa frågor.  Det handlar rent statistisk faktiskt om ungefär “etablissemanget mot folket”.  I alla EU-relaterade folkomröstningar i alla länder har de stora partierna, de stora organisationerna och de stora företagen stått på den ena sidan, och ganska ofta tagit stryk.  Matchen i de senindustriella globaliserade samhällena verkar stå mellan etablissemang och folk, och där ett antal i dag relativt marginella rörelser utan mediemakt står på folkens sida.

Matchen fortsätter.   Hoppas den sker med justare medel. Hoppas den sker med justa medel. Historien låter sej inte manipuleras hur långt som helst.

Den här artikeln skrevs tisdag 3 november 2009 klockan 22:45 och är arkiverad i kategorin Okategoriserade. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.