Det skadar inte att vända blicken någon gång.
Från rysk synpunkt kan EU te sig skrämmande.
Plötsligt får man Nato inpå knutarna.
Med EU – hela tiden – har Nato flyttat fram sina positioner.
Och Nato – det är först och främst och tyngst USA.

Estland, Lettland och Litauen anslöt sig till EU.
Och sen – liksom genom ett trollslag – blev de medlemmar
i Nato. Som om detta ingick i EU:s och Natos gemensamma
planer.

Att i det läget riskera att också få Nato in i Ukraina
kan bli för mycket för Ryssland, det måste man förstå.

Ukraina har avsikten att ansluta sig till EU. Putin vet
att detta innebär att USA-Nato flyttar fram sina positioner
ytterligare. Alldeles inpå – delvis i – gammalt ryskt område.

EU gör anspråk på att skapa stadig fred i Europa.
”Mänskliga rättigheter” är EU:s adelsmärke, har det hetat.
Då skulle man väl kunna förstå om den i stort rysktalande
befolkningen kring Donetsk vill slippa Kievs överhöghet.
Några söner där har t.o.m. dött för det.

Hallå! Går jag för långt nu?

***
EU är – i stort – ett konglomerat av Nato-länder.
På så sätt skärper EU med automatik motsättningen
mellan USA och Ryssland. EU är en enorm framgång  för USA
i dess övertag över Ryssland.

Mycket riktigt har Angela Merkel i den aktuella konflikten
tvingats lugna USA, lyckets få det att lova
att inte ingripa med löften om trupper.
Kerry lugnade sig.
***
Missförstå mig inte! Jag är ingen Putinvän. Tvärtom.
Jag tror man måste vara medveten om att Putins ställning förstärks
i Ryssland av en mycket militant hållning i Väst.

Den här artikeln skrevs tisdag 17 februari 2015 klockan 0:28 och är arkiverad i kategorin Allmänt. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.