Det fattades 9 - what’s next?
torsdag 20 november 2008 av adminJag undrar vilka 9 som var närmast att ansluta sej till dem, som ville att riksdagen åtminstone skulle vänta. Det kommer vi aldrig att få veta. 38 personer från v och mp stod fast och fick sällskap av Sven Bergström (c) i att rösta mot förslaget och för att uppskjuta behandlingen. Heder och grattis. 13 personer från s och alliansen avstod, medan hela 54 personer höll sej borta från omröstningen, varav hälften socialdemokrater. Även dessa ska ha ett visst tack, även om det hade varit demokratiskt snyggare om de visat sej och uttryckt sin vånda offentligt.
Heder också åt det fåtal ja-sägare som faktiskt stod upp för själva fördraget, som sökte förklara och argumentera för de maktöverföringar som görs. Många på den kanten ägnade sej som vanligt vid maktöverföringarna åt att prata om ökad effektivitet när man blir fler medlemmar och referera till andra världskriget.
En annan intressant aspekt var upplägget av debatten och mediabehandlingen. Det hela inleddes med en socialdemokrat som höll ett långt anförande om Laval-domen som ha sökte frikoppla från antagande av fördraget och skällde på regeringen. Inga partiledare sågs till under hela dagen och kvällen, frågan var inte så viktig? Efter två timmar, långt innan de intressanta dissidenterna kunde komma till tals avbröts förhandlingarna av en allmän frågestund med statsministern, som sedan stannade kvar för en rapport med frågestund från det senaste EU-toppmötet. Allt detta TV-sändes, men när debatten om fördraget sedan fortsatte så släcktes TV-sändningen ned och ersattes av text-tv! När man studerade tablån framgick också att rapporten från EU-toppmötet hade ersatt ett planerat kulturprogram. Kanske var rapporten rentav specialinsatt för att visa att “det minsann händer bra saker på EU-nivå och vi måste förstärka samarbetet”?
Nåväl, vad är nu detta början på? I praktiken så var det ju en påtryckning på Irland. Måhända blir nästa steg att göra Irlands sak till vår. Det finns EU-kramare som tycker att det är fult om eu-kritiker samverkar över nationsgränserna. Att man inte ska “lägga sej i” andra länders inre angeägenheter. Jaha, som om inte det är precis vad EU handlar om, på gott och ont. Att vi tillsammans är en del av den globala familjen. Irland kommer som det ser ut att en andra gång i historien ställas inför att rösta en gång till om samma fördrag. Denna gång alltså som enda folk som får chansen att sätta sej in i den gemensamma grundlagen inför ett beslut. Om inte vi andra får chansen i våra länder får vi ställa oss vid irlands sida. EU-kritiker är ju som bekant inte “emot samarbete”. Här skulle vi kunna skapa ett exempel på hur man kan samarbeta internationellt på gräsrotsnivå. Skaffa oss irländska polare , som vi diskuterar fördraget med –
vad mer kan vi göra fler idéer tack…..
Hur kan vi använda sajten?
Anders E webadmin
fredag 21 november 2008 klockan 3:16
[…] läsning: Henrik Alexandersson, Europaportalen, Eu-kritik, Ekot, Jinge, […]
fredag 21 november 2008 klockan 9:35
Vid omröstning på Irland så donerade jag en del pengar till ett gäng irländare som driver webbsidan http://www.wiseupjournal.com . De gjorde bland annat en dokumentärfilm och jobbade väldigt hårt för att få ett nej.
Ett annat sätt är att gå in på Irländska forum, irländska youtube och på andra sätt påverka folk på internet, det kostar inget.
Någon i Irland nämnde att hon hade fått brev från Österrike där hon uppmanades att rösta nej, om man har pengar så kan man ju skicka kort till irländska familjer när det är tid för en andra omröstning.
lördag 22 november 2008 klockan 12:44
Fel av mej.
Jag trodde först att det fattades 4 personer för att skjuta upp beslutet. Jag missade att hela 54 personer var frånvarande. Sen överskattade jag de avståendes insatser, för de har ju inte röstat, och räknas som om de varit frånvarande, men det är ju ändå bättre att vara där och stå för sin tvekan. Så här såg röstfördelningen ut:
243 för att lagförslaget skulle antas
39 för att lagförslaget skulle hänvisas till konstitutionsutskottet
13 avstod
54 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För att förslaget skulle antas: 95 s, 88 m, 22 c, 23 fp, 15 kd
För att förslaget skulle hänvisas: 1 c, 20 v, 18 mp
Avstod: 8 s, 2 c, 3 kd
Frånvarande: 27 s, 9 m, 4 c, 5 fp, 6 kd, 2 v, 1 mp
Så här har jag räknat nu (hoppas det stämmer):
Antal röstande 282 (avstående borträknade)
Mer än en sjättedel måste rösta mot, dvs 48 (282/6=47)
Det fattades alltså 9 aktiva röster mot fördraget.
Om de 39 nejrösterna skulle räckt hade de aktivt röstande behövt vara högst 233 (39×6=234)
Dvs om ytterligare 10 hade avstått eller suttit på rummen hade det också räckt för att återskicka förslaget till konstitutionsutskottet.
Sen hade det varit upp till konstitutionsutskottet att bedöma om fri- och rättigheterna urholkas i för stor utsträckning. De kunde alltså ha kommit fram till att så inte var fallet, och därför skickat fram fördraget igen, till exempel strax efter att man presenterat den omtalade Stråth-utredningen om kollektivavtalen och Lavaldomen, som många ville vänta på.
En hjälte i sammanhanget var väl centerpartisten Sven Bergström, som aktivt röstade mot förslaget, och också gick upp i talarstolen.
lördag 22 november 2008 klockan 16:33
Hej,
Vi kanske ska skriva protestsånger och sprida - även ha kulturmanifestationer där vi framför dem. Utlysa tävlingar om bästa sång, dikt, konstverk - reaktioner mot att vi tvingas att ingå i supermakt, att makten flyttas från oss, om demokratin osv.
Inbjuda till modererad visning av den typen av clips med låtar, protestsånger, dikter, bilder, videor osv.
Kanske ha en protestsångsmelodifestival - med röstning via mail eller bara knapptryckning.
Kanske löjlig idé, men man har ju redan en alternativ melodischlagerfestival med låtar på egna språket.
Vi kan samarbeta med likasinnade i Europa - kanske skicka vårt vinnande bidrag till protestsångsfinal på Irland?
måndag 24 november 2008 klockan 7:11
Om EU-kritiska människor runt över Europa lyckats samla in runt fem miljoner euro så borde det räcka till att skicka ett par vykort till alla irländare, en sådan massiv kampanj skulle säkert påverka, EU-etablissemanget kommer att säga att de blir utfrysta och så vidare. Om de får stöd från folket runt om i europa så kan det hjälpa, folk gillar Irland för att det är irländskt, inte för att det är en del av EU.
Vet inte riktigt, verkar som om de irländska politikerna håller på att köra ekonomin i botten där, kanske en djup recession liknande den på Island kan få Lissabonfördraget att framstå som någon typ av räddare?
måndag 24 november 2008 klockan 21:25
Ja, det är ju det det gör. Men man vet ju inte heller vad som kommer att hända med euron. Det kräver ett paket av samma magnitud som det kinesiska och det aviserat av Obama - för att inte euron ska rasa ner i avgrunden. Ett åtgärdspaket som är mycket svårare att genomföra i medlemsstaterna på diktat av EU-byråkratin i denna halvfärdiga statsbildning - bättre då med nationella satsningar där det finns upparbetad infrastruktur och ‘lokalkännedom’. Dock kvarstår demokratiproblemet som uppstår med Lissabonfördraget - och det är ju farligt i en lågkonjunktur för att inte säga depression när extrema missnöjespartier kommer att få ännu större genomslag i takt med att krisen fördjupas och arbetslösheten stiger. Att ha dessa i icke-demokratiska strukturer på EU-nivå med Lissabonfördraget som legitim grund…inte bra.
Längst i söder finns ju redan Berlusconi - narren i det nya riket.
När kommer Ledaren. Och vem blir det?